#Suomen EU-puheenjohtajuus

#Suomen EU-puheenjohtajuus

Suomi on nyt saanut kunnian olla Euroopan unionin puheenjohtajamaana. Tämä tehtävä on suuri kunnia ja samalla valtava vastuu. Suomen EU-puheenjohtajuuskausi alkoi heinäkuussa 2019 ja kestää kuusi kuukautta. Tänä aikana Suomi toimii unionin keulakuvana ja johtaa monenlaisia päätöksentekoprosesseja. Suomen EU-puheenjohtajuus on tärkeä vaihe Suomen poliittisella kartalla, mutta se on myös merkittävä asia koko Euroopan unionille.

Euroopan unioni on luotu edistämään yhteistyötä ja turvallisuutta Euroopan alueella. Unioni perustuu solidaarisuuteen ja jäsenmaiden väliseen vahvaan sitoutumiseen yhteisiin tavoitteisiin. Suomen EU-puheenjohtajuuden aikana on tärkeää keskittyä näiden periaatteiden vahvistamiseen ja niiden toteutumisen edistämiseen. Yhteistyöllä ja turvallisuudella on suuri merkitys Euroopan unionin tulevaisuudelle.

Suomen EU-puheenjohtajuuden aikana on monia tärkeitä asioita, joita tulee käsitellä. Euroopan unionin tulevaisuuden kannalta keskeisiä teemoja ovat muun muassa ilmastonmuutos, talouskasvu ja turvallisuus. Suomi pyrkii edistämään näitä teemoja EU:n tasolla ja nostamaan niitä kansainvälisestikin esille.

Yksi keskeinen osa Suomen EU-puheenjohtajuutta on myös Euroopan unionin laajentuminen. Unioniin kuuluu tällä hetkellä 28 jäsenmaata, mutta useat maat kuten Albania ja Pohjois-Makedonia ovat hakeneet jäsenyyttä. Suomi haluaa varmistaa, että EU on valmis laajentumaan ja siten vahvistamaan yhteistyötä sekä turvallisuutta Euroopassa.

Suomen EU-puheenjohtajuuden aikana on myös tärkeää kiinnittää huomiota kansalaisten osallisuuteen ja hyvinvointiin. Euroopan unionin tulee toimia kaikkien kansalaistensa hyväksi ja tarjota heille oikeudenmukaiset ja turvalliset elinolosuhteet. Suomi toimii tässä asiassa keulakuvana ja edistää kansalaisten osallistumista päätöksentekoon EU-tasolla.

Yhteenvetona voidaan todeta, että Suomen EU-puheenjohtajuus on tärkeä vaihe Euroopan unionin historiassa. Suomi toimii keulakuvana ja johtavana voimana yhteistyön ja turvallisuuden edistämisessä. Tavoitteena on vahvistaa Euroopan unionia ja sen jäsenmaiden välistä solidaarisuutta. Ilmastonmuutos, talouskasvu, turvallisuus ja kansalaisten hyvinvointi ovat keskeisiä teemoja, joita Suomi pyrkii edistämään puheenjohtajakaudellaan.

Suomen EU-puheenjohtajuus on tilaisuus olla mukana vaikuttamassa Euroopan unionin tulevaisuuteen. Se on myös mahdollisuus vahvistaa Suomen asemaa eurooppalaisena vaikuttajana. Suomen EU-puheenjohtajuuden aikana on tärkeää pitää mielessä yhteistyön ja turvallisuuden merkitys sekä edistää Euroopan unionin yhteisiä tavoitteita. Suomi on valmis ottamaan tämän vastuun ja tekemään parhaansa puheenjohtajamaana.

Finland’s EU Presidency : EU Presidency Statement on the Israeli-Palestinian relations

CFSP statement, General Affairs and External Relations

27 Dec 2006, 17:05 en fr fi sv

The Presidency of the European Union expresses its deep concern at the news that the Israeli Government has authorised the construction of the Maskiot settlement in the West Bank. This development runs contrary to the commitment undertaken by Israel in the Roadmap. Such unilateral actions are also illegal under international law and threaten to render the two-State solution physically impossible to implement. This development would also mean the relocation of some of the Gaza settlers in the West Bank, something that the EU stated is not acceptable when it gave its support to the Gaza disengagement. The timing of the announcement is particularly unfortunate as the authorisation comes shortly after the long-sought meeting between Israeli Prime Minister Olmert and Palestinian President Abbas.

The Presidency of the EU urges the parties to refrain from all activities that would endanger the cease-fire and the hopes the meeting between Olmert and Abbas have raised. The Presidency of the EU therefore urges the Palestinian leadership to do everything in its power to stop the launching of Kassam rockets and calls on Israel to show utmost restraint. Extending the cease-fire to the West Bank must be an urgent goal.

La Présidence de l’UE exprime sa profonde préoccupation au sujet de la nouvelle selon laquelle le gouvernement israélien a autorisé la construction de la colonie de Maskiott sur la Cisjordanie. Cette action est contraire aux engagements pris par Israël dans le cadre de la Feuille de route. De telles actions unilatérales sont également illégales en vertu de la loi internationale et menacent de rendre la solution à deux Etats physiquement impossible à réaliser. Ce développement signifierait également la délocalisation de certains colons de Gaza vers la Cisjordanie, l’UE a déjà indiqué que ceci est inacceptable lors de son soutien envers le désengagement de Gaza. Le moment choisi pour cette annonce est particulièrement mal venu puisque l’autorisation a été annoncée juste après la réunion tant attendue entre le Premier ministre israélien Olmert et le Président palestinien Abbas.

La Présidence de l’UE demande instamment aux parties ne de pas procéder à toutes activités susceptibles de mettre en danger le cessez le feu et aux espoirs que la réunion entre Olmert et Abbas ont suscité. La Présidence de l’UE demande par conséquent instamment au pouvoir palestinien de faire tout ce qui est en son pouvoir pour mettre fin au lancement des fusées Kassam et demande à Israël de faire preuve de la plus grande pondération. L’extension du cessez le feu à la Cisjordanie doit constituer un objectif urgent.

EU:n puheenjohtajavaltio ilmaisee syvän huolensa uutisista, joiden mukaan Israelin hallitus on valtuuttanut Maskiotin siirtokunnan rakentamisen Länsirannalle. Tämä kehitys ei ole Israelin tiekartassa tekemien sitoumusten mukainen. Tällaiset yksipuoliset toimet ovat myös kansainvälisen lain vastaisia ja uhkaavat tehdä kahden valtion mallista mahdottoman toteuttaa. Tämä kehitys merkitsisi myös joidenkin Gazan asukkaiden siirtämistä Länsirannalle, mitä EU ei pitänyt hyväksyttävänä antaessaan tukensa Israelin vetäytymiselle Gazasta. Ilmoituksen ajoitus on erityisen valitettava, sillä rakentamisen valtuutus tuli hyvin pian Israelin pääministerin Olmertin ja palestiinalaisten presidentin Abbasin pitkään toivotun tapaamisen jälkeen.

EU:n puheenjohtajavaltio kehottaa molempia osapuolia pidättäytymään kaikista toimenpiteistä, jotka saattaisivat vaarantaa tulitauon ja toiveet, joita Olmertin ja Abbasin tapaaminen herätti. Puheenjohtajavaltio kehottaakin palestiinalaisten johtoa tekemään kaikkensa saadakseen Kassam-rakettien ampumisen loppumaan ja vetoaa Israeliin, jotta se osoittaisi äärimmäistä pidättyväisyyttä. Tulitauon laajentamisen Länsirannalle on oltava kiireellinen tavoite.

Europeiska unionens ordförandeskap uttrycker sin djupa oro över nyheten att den israeliska regeringen har auktoriserat byggandet av bosättningen Maskiot på Västbanken. Denna utveckling strider mot Israels åtaganden i enlighet med färdplanen. Dylika unilaterala åtgärder strider även mot folkrätten och hotar att göra tvåstatslösningen fysiskt omöjlig att genomföra. Denna utveckling skulle även innebära en förflyttning av vissa bosättare från Gaza till Västbanken, vilket EU inte ansåg acceptabelt då unionen gav tillbakadragandet från Gaza sitt stöd. Meddelandet kom vid en särskilt olycklig tidpunkt då auktoriseringen ägde rum kort efter det länge efterlängtade mötet mellan Israels premiärminister Olmert och palestiniernas president Abbas.

Ordförandeskapet uppmanar parterna att avstå från alla handlingar som skulle äventyra vapenvilan och förhoppningarna som mötet mellan Olmert och Abbas har väckt. EU-ordförandeskapet uppmanar därför det palestinska ledarskapet att göra allt som står i dess makt att stoppa avlossningen av Kassamraketer och vädjar till Israel att visa största återhållsamhet. Att utvidga vapenvilan till Västbanken måste vara ett angeläget mål.

Back

Back to navigation

Finland’s EU Presidency : Ministerit Kari Rajamäki ja Wolfgang Schäuble: EU:n vahvistettava arjen turvallisuutta

Press release, General Affairs and External Relations, Justice and Home Affairs

30 Dec 2006, 09:54 en fi sv

”Citizens expect the European Union to strengthen everyday security and improve its ability to respond to new challenges posed by the operating environment and the enlarged Union,” state Finnish Minister of the Interior Kari Rajamäki and German Minister of the Interior Wolfgang Schäuble in their joint article published in a Väli-Suomen mediat today.The successive Presidencies, Finland and Germany, have cooperated closely to ensure progress in the key EU projects of internal security. Cooperation within the European Union is necessary as internal security threats do not respect the borders of the Member States.The free movement of EU citizens is a fundamental principle of the EU. Therefore, efforts are being made to extend as soon as possible the Schengen area following the agreed rules and without compromising the security of our citizens.According to Mr Rajamäki and Mr Schäuble, law enforcement authorities must strengthen their cooperation both at national and EU level. More effective practical cooperation with the key partner countries of the EU is also increasingly important when combating internal security threats.The Treaty of Prüm is an important step to implement exchange of information and the principle of availability, particularly as regards DNA, fingerprint and vehicle registration data. During the German Presidency, discussion on the introduction of the Treaty of Prüm into EU legislation will be started within the EU.”The European Union must intensify its efforts to combat illegal migration. At the European Council meeting on 14 and 15 December, the Heads of State and Government decided on concrete measures the implementation of which will be among the priorities of the German Presidency. The new, significantly more extensive EU financing programmes in the fields of justice and home affairs provide good opportunities for this, and we will also want to take advantage of them,” the ministers state.The full text of the joint article by Mr Rajamäki and Mr Schäuble can be found in http://www.intermin.fi/english/sicherheitFor further information, please contact Kari Salmi, State Secretary, tel. +358 160 42802, +358 40 733 7085, or Antti Pelttari, Director-General, tel. +358 160 42290, +358 50 357 7194. – Kansalaiset odottavat Euroopan unionin vahvistavan arjen turvallisuutta ja kykyä vastata uusiin toimintaympäristön ja laajentuneen unionin haasteisiin, toteavat sisäasiainministeri Kari Rajamäki ja Saksan sisäasiainministeri Wolfgang Schäuble yhteisessä 30.12. Väli-Suomen medioissa julkaistussa kirjoituksessaan.Suomi ja Saksa ovat toimineet peräkkäisinä puheenjohtajina tiiviisti yhteistyössä, jotta varmistetaan keskeisten EU:n sisäisen turvallisuuden hankkeiden eteneminen. Euroopan unionin yhteistyö on välttämätöntä, koska sisäisen turvallisuuden uhat eivät kunnioita jäsenvaltioiden rajoja.EU:n kansalaisten vapaa liikkuvuus on keskeinen unionin perusperiaate. Tätä toteuttava Schengenin alueen laajentuminen pyritään toteuttamaan niin pian kuin se on mahdollista sovittuja sääntöjä noudattaen ja kansalaisten turvallisuudesta tinkimättä.Rajamäen ja Schäublen mukaan lainvalvontaviranomaisten on tehostettava yhteistyötään niin jäsenvaltioiden sisäisesti kuin myös jäsenvaltioiden kesken. Yhä tärkeämpää on myös käytännön yhteistyön tehostaminen keskeisten EU:n kumppanuusmaiden kanssa sisäisen turvallisuuden uhkia torjuttaessa.Prümin sopimus on merkittävä askel tietojenvaihdon ja saatavuusperiaatteen toteuttamisessa erityisesti DNA-, sormenjälki- ja ajoneuvorekisteritietojen osalta. Saksan puheenjohtajakaudella aloitetaan EU:n piirissä keskustelu Prümin sopimuksen tuomisesta osaksi EU:n oikeusjärjestystä.- Euroopan unionin on tehostettava pyrkimyksiään laittoman muuttoliikkeen torjumiseksi. Valtioiden ja hallitusten päämiehet päättivät 14. ja 15. joulukuuta Eurooppa-neuvoston yhteydessä konkreettisista toimenpiteistä, joiden toteuttaminen tulee olemaan yksi Saksan puheenjohtajakauden painopisteistä. EU:n uudet, huomattavasti aikaisempaa mittavammat oikeus- ja sisäasioiden rahoitusohjelmat tarjoavat tähän hyvät mahdollisuudet, joita haluamme myös hyödyntää, ministerit toteavat.Rajamäen ja Schäublen yhteinen kirjoitus löytyy kokonaisuudessaan osoitteesta http://www.intermin.fi/suomi/arjen_turvallisuus.Lisätietoja: valtiosihteeri Kari Salmi, (09) 160 42802, 040733 7085, ylijohtaja Antti Pelttari, (09) 160 42290, 050357 7194 – Medborgarna väntar sig att Europeiska unionen skall stärka säkerheten i det dagliga livet och förmågan att möta nya utmaningar i omvärlden och den utvidgade unionen, säger inrikesminister Kari Rajamäki och Tysklands inrikesminister Wolfgang Schäuble i en gemensam artikel i medierna i Mellanfinland i dag den 30 december.Finland och Tyskland som är ordförandeländer efter varandra har samarbetat intensivt för att se till att de viktigaste projekten inom EU:s inre säkerhet går framåt. Europeiska unionens samarbete är nödvändigt eftersom hoten mot den inre säkerheten inte tar någon hänsyn till medlemsländernas gränser.Den fria rörligheten för EU:s medborgare är en central grundläggande princip inom unionen. Utvidgandet av Schengens område som tillämpar denna princip skall genomföras så snart som möjligt enligt överenskomna regler och utan att kompromissa med medborgarnas säkerhet.Enligt Rajamäki och Schäuble måste de brottsbekämpande myndigheterna effektivisera sitt samarbete både inom och mellan medlemsländerna. Det blir också allt viktigare att effektivisera samarbetet i praktiken med EU:s centrala partnerländer i kampen mot hoten mot den inre säkerheten.Prümkonventionen är ett stort steg framåt med tanke på genomförandet av informationsutbyte och principen om tillgänglighet framför allt när det gäller uppgifter om DNA, fingeravtryck och fordonsregister. Under Tysklands ordförandeskap inleds en diskussion inom EU om att införliva Prümkonventionen som en del av EU:s rättsordning.- Europeiska unionen skall effektivisera sina insatser för att bekämpa den illegala migrationen. Stats- och regeringscheferna beslutade den 14 och 15 december i samband med Europeiska rådet om genomförandet en rad konkreta åtgärder som kommer att vara en av prioriteringarna under Tysklands ordförandeperiod. EU:s nya finansieringsprogram för rättsliga och inrikes frågor som är betydligt större än tidigare erbjuder goda möjligheter för detta och vi vill också utnyttja dem, säger ministrarna.Hämta Rajamäkis och Schäubles gemensamma artikel i sin helhet på finska och tyska här http://www.intermin.fi/suomi/arjen_turvallisuusNärmare information: statssekreterare Kari Salmi, tfn (09) 160 42802, 040733 7085, överdirektör Antti Pelttari, tfn (09) 160 42290, 050357 7194 Back

Back to navigation

Finland’s EU Presidency : Conspectus rerum Latinus 16/2006

CONVENTUS MINISTRORUM INOFFICIALIS: COOPERATIO EUROPAEA IN PROFESSIONALI EDUCATIONE ET EXERCITATIONE, HELSINKII DIEBUS 4-5 M. DECEMBRIS

Ministri, quorum est professionalis educatio et exercitatio in Unione Europaea, diebus 4-5 mensis Decembris Helsinkium convenient, ut duce Antti Kalliomäki, ministro educationis et scientiae, inofficialem conventum ministerialem agant.

Ministri communicationem Helsinkiensem comprobaturi sunt, qua adumbratur, qualis politica communis ad professionalem educationem et exercitationem pertinens annis proximis futura sit.  In conventu de loco, quem professionalis educatio et exercitatio in Europa habeant, disputabitur atque metae constituentur, ad quas cooperatio illius campi Europaea proximo biennio tendat. Cooperatio in professionali educatione et exercitatione est pars Processus Havniensis, cui respondet Processus Bononiensis educationis altioris.

http://www.eu2006.fi/calendar/vko49/en_GB/1129705891255/

CONCILIUM COMPETITIVITATIS BRUXELLIS DIE 4 M. DECEMBRIS 

Concilium competitivitatis Bruxellis die quarto m. Decembris conventum aget, cui  praesidebit Mauri Pekkarinen, minister commercii et industriae Finniae.

Ministri de multiplici strategia innovativa colloquentur et conclusiones de prioritatibus strategicis comprobabunt, quae ad actionem innovativam in Unione Europaea pertinent. Disputabunt etiam de rogatione, ut leges teloniales in Unione ad praesentia accommodentur, atque de progressu Melioris regulationis et de prioritatibus futuris in vita operaria opiniones proferent.

www.eu2006.fi/calendar/vko49/en_GB/1147785421623/

CONCILIUM IUSTITIAE ET RERUM DOMESTICARUM (JHA) BRUXELLIS DIEBUS  4-5 M. DECEMBRIS

Ministri UE, quorum est negotia iustitiae et rerum domesticarum procurare, die Lunae sive pridie Nonas Decembres et die Mercurii sive Nonis Decembribus Bruxellas ad conventum Concilii ministerialis agendum congregabuntur. Concilio propositum est inter alias res ea confirmare, quae de Programmate Hagensi perficiendo iudicata sunt.

Die Lunae participes duce ministra iustitiae Leena Luhtanen de consulto generali consentire conabuntur, quod eo spectat, ut praeiudicia in alia UE civitate facta in nova causa criminali respiciantur. Idem ministri, quoad eius fieri potuerit, consultum generale de captivis transferendis comprobare et de administratione UE iurum fundamentalium condenda decernere studebunt.

Die Mercurii, cum Kari Rajamäki, minister a rebus domesticis, conventui praesidebit, primum constituetur, quae tempora regioni Schengenianae amplificandae praestituantur, deinde omnes revisiones Schengenianae, quae Austriacis et Finnis  praesidentibus factae sunt, ad tempus aestimabuntur. Alia negotia, quae participibus praeterea approbanda erunt, sunt strategia custodiae confiniorum UE provehendae et iudicia de futuro ordinis Europol. Huc accedunt relationes earum quaestionum, quatenus strategia ad necessitudines exteras pertinens processerit et qualem successum strategia antiterroristica habuerit, item relatio de iis consiliis perficiendis, quibus propagatio radicalismi et conquisitio terroristarum impediantur. Concilium id quoque decernere conabitur, quibusnam rationibus pecunia rei servatoriae suppeditetur.

www.eu2006.fi/calendar/vko49/1147766959515/

PRAESIDENTIA DIE 8 M. DECEMBRIS DIURNARIOS CONVENIT

Die 8. m. Decembris hora 14.15 (GMT+1) primus minister Matti Vanhanen in programmate ’Praesidentia diurnarios convenit’ interfuturus ad quaestiones diurnariorum tam in televisione quam in www coram respondebit. Dum Finnia praesidentiam tenebit, illa emissio, quae per EbS (hoc compendio Europa per Satellitem indicatur) divulgabitur, semel in mense edetur et ab omnibus, qui accessum ad paginam interretialem aut EbS habent, videri poterit. Auctores programmatis sunt Praesidentia UE Finnorum, EbS, YLE sive Radiophonia Finnica Generalis.

www.eu2006.fi/pmp/

CONSPECTUS RERUM LATINUS

Proximus conspectus Latine divulgabitur die Mercurii, tertio decimo m. Decembris.

www.eu2006.fi/newsletters/

Présidence finlandaise de l’UE : Prime Minister Matti Vanhanen in the European Parliament on 18 December 2006

Discours, Présidence finlandaise de l´UE

18 Dec 2006, 12:30 en fr de fi

Results of the Finnish EU Presidency (unofficial translation – subject to changes) Mr President,Honourable Members, It is a pleasure for me to be here once again to talk with you in my capacity as President of the European Council. The meeting of the European Council during Finland’s Presidency was held in Brussels on 14 and 15 December. Today I would like to report to you on the results of our meeting. As Finland’s six-month Council Presidency draws to a close, I also want to tell you what Finland has done to move the Union forward over the past half year. Last Thursday at the European Council we offered Josep Borrell our sincere thanks for all that he has done as President of Parliament, now that his term of office is drawing to a close. I would like to thank him here once again for his dedicated efforts for the good of Europe. Mr President, it has been a pleasure working with you. We have achieved a great many good results, for which I owe you many thanks. Your work has been much appreciated. I also want to thank the European Parliament for all its support and hard work. Together, we have chalked up some significant achievements. The EU legislative framework on chemicals, the Reach Regulation, has finally been adopted. Consumers and business have both been waiting for this. We also managed to get the Services Directive adopted, thus creating the world’s largest market in services. And the seventh Framework Programme for Research lays the foundations for Europe’s future competitiveness. At the start of the Finnish Presidency, I said that the European Parliament was clearly becoming the place where thorny, complex problems were tackled and sound European solutions were found. That is still my firm belief and today I want to thank Parliament for its good cooperation and express my appreciation for its work. In an increasingly politicised Europe, Parliament is more important than ever. Honourable Members, The main themes at the December European Council were the EU’s enlargement policy, justice and home affairs and consolidation of the results of the informal summit in Lahti. Since the conclusions of the European Council are already available to you, I am not going to explain them in any great detail. I just want to highlight a few of the most crucial policy decisions. The European Council conducted a thorough and wide-ranging discussion on the EU’s policy on enlargement, in line with the mandate given to it by the June European Council. If there is one basic point that bears repeating, it is that the Union’s enlargement policy has been a huge success. The Union has succeeded in uniting Europe and overcoming the divisions of the Cold War. Today, the EU is a proud and close union of 25 Member States – 27 from the beginning of next year. It is a pleasure to welcome Bulgaria and Romania to our European family. Turkey’s membership was not on the agenda for the European Council. The decisions concerning Turkey’s accession process were taken at the General Affairs and External Relations Council preceding the European Council meeting. The EU is capable of making decisions. During its Presidency, Finland tried to find solutions that would lead to implementation of the Protocol to the Ankara Agreement and direct trade with north Cyprus. However, we were unsuccessful and so we were forced to take measures with regard to Turkey. The situation was clear: Turkey did not honour its commitments and that has consequences. But I want to stress that Turkey’s future is in the European Union. Turkey’s accession process did not grind to a halt during the Finnish Presidency, nor was it shunted into a siding. And there was no question of the much predicted derailment. The process may have slowed down for a while but the final destination is unchanged. The outcome of the European Council is that the Union is still open to new members. Enlargement will continue and those applicants that meet the conditions set by the Union will be able to join. This prospect of membership – the knowledge that the Union is open to new members – is essential to stability in Europe; it encourages reform in neighbouring countries, as they progress along the European path. This incentive must not be withdrawn. One of the objectives the Finnish Presidency set itself was to keep the EU’s enlargement policy open – not to close the door on deserving applicants. We succeeded. An open Union growing in strength: that is our future. On the basis of the discussions at the European Council we can say clearly that the Western Balkans’ membership prospects are real. The region’s future clearly lies in the EU. That is of fundamental importance for us. At the same time, though, we have to make sure our enlargement policy is properly delineated. The corollary to openness is rigorous application of the conditions. There are no short-cuts to EU membership. Membership is possible only when the membership criteria have been met. It was important that there was no discussion of the limits to enlargement. There is simply no place for them. No artificial limits should be set. The proper limits are based not on geography but on values. The construction of Europe is a work in progress while there are still democratic black holes like Belarus so close by. A disgrace to Europe. There should not be any such places left in Europe. Mr President, At the European Council, I presented an assessment of the situation regarding the Constitutional Treaty. During our Presidency, we held systematic discussions with all Member States concerning the Constitutional Treaty. I shan’t go into detail on the Member States’ positions, as we are bound by the confidential nature of the talks but I do want to give you an outline of the picture that emerged in the course of the consultations. The first thing to mention is the change in atmosphere that took place during our Presidency. When it started, people were still in a bit of a dream world. No one really wanted to give it active consideration. Now people in the Member States have started to think actively about the future and many take the view that the Constitutional Treaty was actually a well thought-out and rather effective package. But the dilemma is this: the treaty cannot be put before the Member States that rejected it in exactly the same form as before and yet, for all that, it is a well-balanced package. Upsetting the balance would cause more problems than it would solve. For that reason there is a broad consensus that restarting negotiations from scratch, as if there had been no agreement, is not an option. The institutional provisions in the Constitutional Treaty in particular are the result of long negotiation and hard thinking. It is difficult to reopen the negotiations without creating new problems. Furthermore, it is my own personal opinion that picking the treaty apart would be no more than an apparent solution at best. For instance we cannot separate Part I from Part III: the competences of the Union and of the Member States need to be clearly defined. And then Part II of the Constitutional Treaty sets out the fundamental values on which the Union is based. I don’t see how we could disregard those. So far, 16 Member States have ratified the Constitutional Treaty. At the start of the New Year, that number will grow to 18, with Bulgaria and Romania. However, this is not a question that can be resolved by force of numbers. The Constitutional Treaty will not enter into force unless it is endorsed by all 27 Member States. It would seem to make sense to try and find a solution before 2009 when the next elections to the European Parliament are held and a new Commission is appointed. But the fact remains that the Constitutional Treaty is still on hold and we will be handing the baton on to Germany. We are looking to the German Presidency to take this difficult issue forward. At the same time, though, it is important that we use whatever practical means we can to push ahead with European cooperation. Justice and home affairs are one particularly important example. Our citizens expect concrete action to improve security and justice. But justice and home affairs is beset by a serious problem. The need for unanimity prevents genuine progress from being made on police and judicial cooperation in criminal matters. And that kind of cooperation is important to our citizens. They are entitled to expect more effective joint action in improving security and combating crime. At present, however, decisions on cooperation are either watered down or not made at all, as we saw just recently with regard to the transfer of sentenced persons. The need for unanimity in justice and home affairs is a real barrier that stops us from making genuine progress. However, we do have a procedure that would enable us to make decisions on justice and home affairs more effectively. That procedure is the ”passerelle”, provided for by Article 42, which allows us to decide, unanimously, to switch to qualified-majority voting. The Finnish Presidency was very eager to make use of this possibility but at the September meeting of the Justice and Home Affairs Ministers in Tampere it became clear that a number of Member States are opposed to it. And so that avenue is closed to us. That is why I welcome the fact that, in spite of everything, the European Council sent an unequivocal message that more effective decision-making on justice and home affairs is important, along with the principles set out in the Constitutional Treaty, and that means switching to qualified majority voting. That is something of a breakthrough and we should welcome it. Future Presidencies should honour that decision. In this connection, I would say that, if there was one thing that I could change in the Union here and now – speaking as President of the Council – it would be to increase the number of decisions taken by qualified majority. It is without question the most effective, the fairest and indeed the best way of making good decisions. The unanimity requirement does not serve European common interest at all well in relation to any but the most critical of matters. The European Council held in-depth discussions on the Union’s policy on migration. In a spirit of solidarity, we all remember the problems that the Mediterranean Member States faced in the summer. The Finnish Presidency actively addressed the challenge of illegal immigration and the matter was discussed at the informal summit in Lahti in October. Now, at the December meeting of the European Council, we agreed on a comprehensive approach to both legal and illegal migration and we noted what a complex issue this is. Immigration is not just, and not even primarily, a question of better border supervision. The really crucial things are events in the country of departure, transit and an orderly immigration policy, which the EU so badly needs on account of its own aging population. Europe is not an island shut off from the outside world. The European Council also confirmed the important results of the informal summit in Lahti. We all agree that Europe needs a more focused innovation policy. We cannot maintain our current level of prosperity unless we stay genuinely competitive and cultivate our skills as the basis for success. During the Finnish Presidency, innovation was put at the very centre of competition policy. Promoting innovation must be an integral part of the EU’s competition strategy. Now that the groundwork has been done, it is for the spring European Council to formulate some forward-looking innovation-policy guidelines. Another essential task, if we are to safeguard sustainable economic growth and secure our competitive position, is to agree on common energy policy goals and engage in wide-ranging, global cooperation to manage climate change. These themes have attracted a growing amount of attention during the Finnish Presidency. At the same time, they were among the most important areas of cooperation discussed this autumn with Russia, the United States and our Asian partners. The European Council’s conclusions on energy and climate issues demonstrate that more consistent progress is now being made. The conclusions prepare the ground for the German Presidency and the spring summit at which these issues will be high on the agenda. Honourable Members, On Friday, I received some direct feedback from the press. They thought that the European Council was boring, the dullest of all time, that the decisions lacked drama and that there were no last-minute solutions hammered out in the early hours of the morning. If it is dull for decisions to be taken in an orderly fashion and on schedule, then yes, I have to say that I am dull and proud of it. Europe needs concrete results, not contrived political drama. I am convinced that a Europe of results is the best way of moving the Union forwards. We need practical solutions that make a difference to our citizens. Those are the foundations we have to lay if we want to develop the Union’s legitimacy, if we want to build major structures like the Constitutional Treaty. Mr President, There are 13 days left until the end of the Finnish Presidency. Naturally, we will remain on duty until the last minute. During the Presidency, one of the main priorities has been to strengthen the unity of the EU. We will not make much of an impression in the world if we cannot present a more united front in our external relations. The early part of Finland’s Presidency was marked by a serious crisis in the Middle East, culminating in a serious conflict in Lebanon. I am proud to say that the EU took a strong and united position on the Lebanese crisis. It acted decisively to implement the resolutions passed by the UN Security Council and, most crucially, it was able to mobilise troops, which made for a sufficiently strong UN operation in Lebanon. The summer was a testing time but the Union came through it with flying colours. And I would like to say thank you once again to all the Member States for the support the Presidency received in dealing with this matter. It is essential for the EU to be united and resolute in its external relations and to use a wide range of instruments to work for a better world. Since enlargement the Union has moved into the leading position in the world on a number of counts. We must take full advantage of this. During our Presidency, we have also done a great deal to improve the coherence of development policy, for instance: an issue of primary importance to a significant global actor like the EU. One of Finland’s priorities was to strengthen the EU’s policy towards Russia. Here too, the practical importance of a united policy is very much in evidence. At the informal summit in Lahti, we had a good discussion with the Russian President, Mr Putin and the EU succeeded in speaking with one voice to Russia. Russia is clearly an important partner for the EU. That much can be seen from a quick look at any map. Russia is important for the EU, we are bound together by many ties but it is fair to say that certain trends in Russia give us cause for concern. I am not altogether sure that Russia is heading in the right direction. We need to see a firmer commitment to democracy, the rule of law and the market economy. We do not want Russia to go in an authoritarian direction. We are fully entitled to be concerned at the way things are going in Russia. Russia is an acid test of the EU’s unity. Finland would like to have arrived at a consensus on starting negotiations with Russia on a comprehensive new agreement. For reasons you already know, that consensus was beyond reach. I think the new agreement provides an excellent illustration of the problem we face: we need a strong joint agreement as the main basis for cooperation between us, and to provide a lasting foundation for trade and energy cooperation. If no common agreement is possible, then I am afraid the short-termist fall-back option is a network of bilateral agreements that would enable Russia to treat different Member States in different ways. Some will get good agreements, some will get bad ones and some may get no agreement at all. And yet a united EU is self-evidently important enough to Russia as a partner for it to be able, as a single entity, to negotiate a decent agreement. Just how united is Europe if we are competing amongst ourselves to see who can get the best conditions? That is not what European solidarity is about. Honourable Members, Presidencies start with high ambitions but real life brings us all back down to earth. We have achieved a great deal but some crucial matters have been left unresolved. Finland worked hard for a decision on amending the Working Time Directive and I think we got pretty close to achieving it. But it wasn’t enough. The problem has not gone away of course and I wish subsequent Presidencies success in finding a solution to this issue. Mr President, I am rather sad that this is the last time I will be representing the Finnish Presidency at a plenary session of Parliament. I have some splendid memories of good cooperation with Parliament and I would like to thank you all for the support you have given Finland in its endeavours. I believe that Europe’s future lies in unity. A united Europe where border fences are an increasingly rare sight. I am particularly pleased that we achieved a result on Schengen enlargement. That is the kind of progress Europe’s citizens expect from us as decision-makers. Once again, I offer my sincerest thanks to the European Parliament for its excellent cooperation. Résultats de la Présidence finlandaise de l’UE (traduction non officielle – sous réserve de modifications) Monsieur le Président du Parlement européen,Honorables Membres de Parlement européen, C’est pour moi un plaisir renouvelé que de m’entretenir avec vous en ma qualité de Président du Conseil européen. Le Conseil européen de la Présidence finlandaise européenne s’est tenu les 14 et 15 décembre à Bruxelles. Je me propose de vous faire part des résultats de notre réunion. En même temps, les six mois de Présidence finlandaise de Conseil sont sur le point de finir et le moment est venu de vous dire ce que nous avons fait au cours de ce mandat pour le bien de notre commune Union. Jeudi dernier, nous avons fait, au Conseil européen, nos adieux à Josep Borrell, qui termine son mandat à la Présidence du Parlement européen. Je tiens à lui exprimer ici ma reconnaissance pour la contribution significative qu’il a apportée au bien de l’Europe. Monsieur le Président, ce fut une bonne chose que de collaborer avec vous. Nous avons obtenu beaucoup de bons résultats ; je vous en remercie du fond du cœur et nous sommes sensibles au travail que vous avez accompli. Je saisis en même temps cette occasion pour exprimer au Parlement européen ma reconnaissance pour tout le soutien qu’il nous a accordé et les efforts communs. Nous avons obtenu ensemble des résultats remarquables. La législation communautaire sur les produits chimiques – le Règlement REACH – a été enfin adoptée. Les consommateurs comme l’industrie attendaient cette législation. Nous avons également fait aboutir le projet de directive sur les services. Celle-ci marque la création du plus grand marché au monde en matière de services. Le 7e Programme cadre de recherche établit le fondement de la compétitivité européenne. Au début de la Présidence finlandaise, j’ai déclaré que le Parlement européen était devenu avec le temps plus clairement un lieu où l’on parvenait à de bons résultats européens même quand il s’agit de dossiers difficiles. J’en suis encore aussi fermement convaincu et je tiens à remercier chaleureusement le Parlement pour son excellente coopération et à lui exprimer toute la considération que j’ai pour sa mission. Nous sommes dans la voie de l’Europe politique, où le Parlement est appelé à jouer un rôle plus central que par le passé. Honorables Membres du Parlement européen, Les principaux thèmes de Conseil européen ont été la politique d’élargissement, la justice et affaires intérieures, de même que la confirmation des résultats de la réunion informelle des chefs d’État ou de gouvernement à Lahti. Les conclusions du Conseil européen étant à votre disposition, je n’ai pas l’intention de vous les expliquer dans le détail et je me contenterai ici de vous faire part de certaines observations sur les orientations essentielles. Le Conseil européen a eu un large débat en profondeur sur le politique d’élargissement, dans l’esprit de la mission confiée par le Conseil européen au mois de juin dernier. Il me faut réitérer ici un point fondamental, à savoir que la politique d’élargissement de l’Union a été une belle réussite. L’Union est parvenue à unifier l’Europe, à surmonter sa division remontant au temps de la Guerre froide. De nos jours, l’Union européenne est une union associant fièrement et étroitement 25 États, nombre qui sera étendu à 27 au début de l’année prochaine. C’est un plaisir que d’accueillir la Bulgarie et la Roumanie dans notre famille européenne. L’adhésion de la Turquie n’a pas été à l’ordre du jour du Conseil européen. Les décisions relatives au processus d’adhésion de la Turquie ont été prises au Conseil Affaires générales et Relations extérieures avant le Conseil européen. L’UE est capable de décisions. Pendant sa Présidence de l’UE, la Finlande s’est efforcée avec sérieux de briguer une solution qui eût conduit à l’application du protocole additionnel à l’accord d’Ankara et à des relations commerciales directes avec Chypre Nord. Nos efforts n’ont pas été couronnés de succès et il nous a donc fallu décider des mesures à prendre en l’endroit de la Turquie. La situation était claire. La Turquie n’a pas rempli ses obligations et cela a des suites. J’entends cependant souligner que la Turquie est un pays dont l’avenir est dans l’Union européenne. Pendant la Présidence finlandaise, le processus d’adhésion de la Turquie ne s’est ni arrêté, ni n’a dévié sur une voie de garage, et la confrontation anticipée n’a pas eu lieu. Le rythme du processus d’adhésion s’est peut-être ralenti provisoirement, mais le terminus reste le même. Le résultat final du Conseil européen est que l’Union reste une communauté ouverte à de nouveaux membres. L’élargissement continue et les pays candidats qui remplissent les conditions fixées par l’Union peuvent en devenir membres. Cette perspective d’adhésion ouverte est essentielle pour la stabilité de l’Europe, elle incite nos pays voisins à procéder aux réformes, en opter pour la voie européenne. On ne doit pas leur retirer cet incitatif. En tant que pays président du Conseil, la Finlande s’était fixé l’objectif d’une politique d’élargissement restant ouverte et ne fermant pas la porte aux candidats méritants. En cela nous avons réussi. Notre avenir réside dans une union ouverte et gagnant en force. A la lumière des discussions qui ont eu lieu au Conseil européen, nous pouvons souligner qu’il existe une réelle perspective d’adhésion dans les Balkans occidentaux. L’avenir de la région est manifestement dans l’UE. Cela est essentiel pour nous. En même temps, il va de soi que la politique d’élargissement de l’Union doit être gérée avec cohérence. Le contrepoids de la porte ouverte est la ferme conditionnalité. Il n’y a pas de raccourci pour rejoindre l’Union et l’adhésion résulte de la satisfaction aux exigences d’accès à l’Union. Il importe qu’il n’y ait eu aucun débat sur les limites de l’élargissement de l’Union, et il ne saurait y avoir de place pour un tel débat. L’Union ne doit pas se fixer des limites artificielles. Nos vraies limites n’apparaissent pas sur les cartes géographiques, mais dans nos valeurs. La construction européenne est encore en plein chantier, il y a par exemple dans notre voisinage immédiat un trou noir de la démocratie, je pense à la Biélorussie. C’est une honte pour l’Europe. Et cela ne devrait plus être possible sur notre continent. Monsieur le Président, J’ai fourni au Conseil européen un bilan sur l’état du traité constitutionnel. Au cours de notre Présidence, nous avons mené des consultations systématiques avec tous les États membres sur le traité constitutionnel. Confidentialité oblige, je ne vous rendrai pas compte des positions avancées par les uns et par les autres ; je vous ferai plutôt part du tableau d’ensemble que la Présidence s’estime en mesure de brosser à la lumière de ce tour de consultations. Permettez-moi d’abord ce constat : le climat a changé au cours de notre Présidence. Au début, on dormait encore du sommeil de la Belle au Bois dormant et personne ne voulait se pencher activement sur le sort du traité constitutionnel. Je constate à présent qu’une réflexion active sur l’avenir a été engagée dans les États membres et que nombreux sont ceux qui expriment l’idée que le traité constitutionnel se trouve être, pour tout dire, un ensemble bien réfléchi et réussi. Nous sommes cependant confrontés au dilemme suivant : nous ne pouvons pas resservir le traité constitutionnel dans la même forme aux États membres qui l’ont rejeté, même s’il constitue un ensemble équilibré. Rompre cet équilibre provoquerait plus de problèmes que cela en résoudrait. C’est pourquoi il existe un large consensus sur le fait qu’on ne saurait recommencer les négociations comme s’il n’y avait point de traité. Les dispositions institutionnelles du traité constitutionnel sont en particulier le fruit d’une mûre négociation et d’un long examen. Il n’est pas aisé de les rouvrir sans entraîner de nouvelles difficultés. Je voudrais en même temps vous confier mon avis personnel : le découpage en morceaux du traité ne serait qu’un simple expédient. Pour prendre un exemple, nous ne pouvons séparer la Partie I de la Partie III, et il faut tracer une ligne précise entre les compétences de l’Union et celles de ses États membres. Pour sa part la Partie II précise les valeurs fondamentales de l’Union et je ne vois pas pourquoi il nous faudrait les oublier. A l’heure actuelle, 16 États membres ont ratifié le traité constitutionnel et nous serons 18 à compter de l’année prochaine quand la Bulgarie et la Roumanie auront rejoint l’Union. Il s’agit pourtant d’une question que l’on ne saurait résoudre par la force du nombre. Le traité constitutionnel n’entrera en vigueur que s’il est approuvé par les 27 États membres. Il paraît naturel de tenter de trouver une issue avant les élections au Parlement européen en 2009 et la désignation de la Commission. Mais le fait est que, pour l’heure, le traité constitutionnel est toujours gelé et que nous allons bientôt passer le relais à l’Allemagne, dont nous attendons de la Présidence un progrès dans l’examen de cette question difficile. Il importe en même temps de faire avancer la coopération européenne par tous les moyens concrets à notre disposition. Un exemple excellent nous est donné par le pilier Justice et Affaires intérieures extérieures. Les citoyens attendent de nous des actes concrets pour améliorer la sécurité et la justice. Le pilier Justice et Affaires intérieures souffre d’un grave problème. L’impératif d’unanimité en matière policière et pénale empêche tout progrès authentique de ce volet de la coopération si important aux yeux des citoyens. . Ceux-ci sont en droit d’attendre une meilleure collaboration dans la promotion de la sécurité et dans la lutte contre la criminalité. A l’heure actuelle, les décisions touchant à cette coopération sont ou édulcorées ou avortées, comme nous l’avons vu tout récemment avec la question du transfert de prisonniers. L’impératif d’unanimité en matière policière et pénale fait obstruction à toute avancée véritable. Nous disposons pourtant d’une procédure pour améliorer les mécanismes décisionnels an matière de justice et affaires intérieures ; je veux parler de la clause dite ”passerelle” de l’article 42 du traité UE, clause que nous permet de décider à l’unanimité du passage aux décisions à la majorité qualifiée. A sa qualité de pays président de l’UE, la Finlande a sincèrement tenter d’explorer cette possibilité, mais il est apparu, lors du Conseil Justice et Affaires intérieures réuni au mois de septembre à Tampere, que de nombreux pays y étaient opposés. Cette issue nous est fermée. C’est pourquoi je me félicite, malgré tout, du message univoque lancé par le Conseil européen sur l’importance d’une amélioration du processus décisionnel en matière de justice et affaires intérieures, conformément aux principes énoncés dans le traité constitutionnel, c’est-à-dire au moyen du passage à la majorité qualifiée. Il s’agit là, au plan des attitudes, d’une importante percée dont nous pouvons nous féliciter. Il incombera aux prochaines présidences de respecter ce résultat. A ce propos, je voudrais dire ceci : généralement parlant, s’il m’était possible, à la lumière des leçons que je tire de cette Présidence, de changer dans l’immédiat quoi que ce soit dans l’Union, eh bien, j’augmenterai sensiblement le processus décisionnel à la majorité qualifiée. C’est absolument le moyen le plus efficace, le plus juste, et le meilleur de parvenir à de bonnes décisions. Du point de vue des intérêts paneuropéens, l’impératif d’unanimité est en tous points déraisonnable, sauf pour les questions de nature tout à fait indispensable. Le Conseil européen a examiné en profondeur la politique de l’Union en matière de migrations. Nous avons à l’esprit, dans un esprit solidaire, tous les problèmes auxquels les États membres du bassin méditerranéen ont été confrontés cet été. La Présidence finlandaise s’est activement attaquée aux défis posés par l’immigration illégale et la question a déjà été débattue en octobre au sommet extraordinaire de Lahti. Le Conseil européen de décembre a dégagé une approche globale en matière d’immigration, tant légale qu’illégale, et nous avons reconnu le caractère plurisectoriel du phénomène. Il ne s’agit pas seulement, en matière de migrations, d’une meilleure gestion des frontières extérieures, sont aussi essentiels le développement dans les pays d’origine et de transit et la politique d’immigration maîtrisée dont l’Europe a douloureusement besoin du fait du vieillissement de sa population. L’Europe ne forme en rien un îlot isolé. Le Conseil européen a confirmé les importants résultats de la réunion informelle des chefs d’État ou de gouvernement à Lahti. Nous sommes tous d’accord sur le fait que l’Europe a besoin d’une politique d’innovation plus déterminée. Nous serons dans l’incapacité de conserver notre bien-être actuel, si nous ne sommes pas authentiquement plus compétitifs demain et si nous ne fondons pas notre réussite sur le savoir-faire. L’apport de la Présidence finlandaise a été de placer les innovations au cœur même de la politique de compétitivité et de faire de la promotion des innovations une composante essentielle de la stratégie de compétitivité de l’Union. Le terrain ainsi déblayé, nous attendons du Conseil européen du printemps prochain de fixer, en matière de politique d’innovation, des orientations axées sur l’avenir. Du point de vue de la durabilité de la croissance économique de l’Union et de sa compétitivité, il est tout aussi essentiel de savoir comment nous réussirons à nous entendre sur des objectifs communs en matière de politique énergétique et comment nous serons capables de mettre en place une coopération planétaire pour maîtriser le changement climatique. Ces thèmes ont fait l’objet d’une attention croissante pendant la Présidence finlandaise. Cet automne, ils ont aussi figuré au nombre des domaines les plus importants de coopération, dans la mesure où nous les avons abordés avec nos partenaires russes, américains et asiatiques. Les conclusions du Conseil européen en matière énergétique et climatique attestent une meilleure cohérence dans notre façon d’avancer, en indiquant à l’Union le chemin jusqu’au Conseil européen de la présidence allemande au printemps prochain, rendez-vous où ces thèmes seront au centre des débats. Honorables Membres du Parlement européen, Vendredi, j’ai eu droit à des réactions directes de la part des journalistes; à les entendre, ce Conseil européen était fastidieux, le plus ennuyeux de tous les temps, aux décisions sans suspens ou compromis de la dernière minute conclus aux petites heures de la nuit . Si être ennuyeux, c’est prendre des décisions qui naissent de manière systématique et dans les temps impartis, eh bien oui, je peux dire que je suis ennuyeux et fier de l’être. C’est de résultats concrets dont l’Europe a besoin, pas de dramaturgie politique artificielle. Je suis moi-même convaincu que cette Europe des résultats est le meilleur moyen de faire avancer l’Union. Nous avons besoin de solutions concrètes qui profitent aux citoyens. Ce n’est que sur cette base que nous pourrons générer la légitimité sur laquelle nous pouvons asseoir les grandes décisions telles que le traité constitutionnel. Monsieur le Président, La Présidence finlandaise prendra fin dans 13 jours. Nous nous acquitterons bien entendu de notre mission jusqu’à la dernière minute. L’une des thèmes centraux de la Présidence finlandaise a été le renforcement de l’unité de l’Union. Nous ne nous en sortirons pas, face au reste du monde, si nous ne nous montrons capables d’agir de façon plus unie dans nos relations extérieures. Aux premiers jours de la Présidence finlandaise, nous avons connu au Proche-Orient une sérieuse crise qui a atteint son paroxysme avec la plongée du Liban dans une situation assimilable à l’état de guerre. Je peux dire avec fierté que l’UE a pris une position ferme et unie sur la crise libanaise, agissant résolument au Conseil de sécurité de l’ONU pour y faire adopter les résolutions opportunes et, ce qui est encore plus essentiel, l’Union a été en mesure de mobiliser les forces militaires qui permirent la réussite de l’opération suffisamment forte des Nations unies au Liban. L’été libanais fut une dure épreuve, mais l’Union a très bien su gérer la crise. Je tiens ici à remercier une fois encore tous les États membres pour le soutien qu’ils ont apporté à la Présidence dans le règlement de cette affaire. Il est essentiel que nous disposions d’une Union unie et décidée dans ses relations extérieures et en même temps capable de faire usage de sa large panoplie d’instruments au service d’un monde meilleur. Après son élargissement, l’Union est à bien des égards devenue un acteur mondial de premier plan et nous devons pleinement exploiter cette situation. Pendant notre présidence, nous avons, par exemple, fait beaucoup pour améliorer la cohérence de notre politique de développement, question d’une importance primordiale pour un acteur global aussi important que l’UE. La Finlande avait fait du renforcement de la politique russe de l’Union l’une de ses priorités. Là encore, nous percevons très bien l’importance concrète que peut revêtir une politique unie. Au sommet informel des chefs d’État ou de gouvernement à Lahti, nous avons eu de bons entretiens avec le président de la Russie, Vladimir Poutine, et l’UE a été en mesure de communiquer à la Russie un seul et même message. Il est clair que la Russie est un partenaire important pour l’UE. Un simple regard sur une carte géographique suffit pour illustrer la chose. La Russie est importante pour l’UE, l’une et l’autre étant attachées par les liens les plus divers, mais nous devons dire en toute honnêteté que bien des lignes de développement en Russie nous inquiètent. Je suis convaincu que la Russie peut s’engager dans la bonne voie. Nous avons besoin de son attachement plus déterminé à la démocratie, à l’État de droit et à l’économie de marché. Nous ne voulons pas d’une Russie s’engageant dans une voie autoritaire. Nous avons pleinement le droit de nous inquiéter des tendances de développement actuelles en Russie. La Russie est la pierre de touche essentielle de l’unité de l’UE. La Finlande aurait souhaité arriver à un accord qui eût permis l’ouverture de négociations avec la Russie en vue du nouvel accord global de coopération. A ce jour, nous n’y sommes pas encore parvenus pour les raisons que l’on sait. A mon avis, le nouvel accord atteste de manière éclatante à quel type de problème nous sommes ici confrontés ici, à savoir que nous avons besoin d’un solide accord commun, qui renferme le fondement le plus important de notre coopération, les valeurs, et serve de base durable au commerce et à la coopération énergétique. Si nous ne parvenons pas à conclure un accord unifié, nous encourons le risque de nous engager dans la voie malheureuse et de courte de vue d’un réseau d’accords où la Russie pourrait traiter inéquitablement les États membres de l’UE. Les uns auraient de bons accords, les autres de mauvais et d’autres encore n’auraient rien du tout. Et ce en même temps qu’il va de soi que l’UE est, unie, un partenaire d’une importance telle pour la Russie qu’elle serait en mesure de négocier un bon accord en conservant son unité. L’unité européenne, est-ce vraiment se faire concurrence pour savoir qui obtiendra les meilleures conditions ? La solidarité européenne, ce n’est pas ça. Honorables Membres du Parlement européen, Les présidences sont toujours portées à leurs débuts par de grands espoirs, puis la vraie vie finit par nous ramener tous sur terre. Nous avons beaucoup accompli, mais bien des choses essentielles sont restées en plan. La Finlande a cherché sérieusement à faire aboutir la réforme de la directive sur le temps de travail, et je pense que nous n’étions pas loin du but. Mais cela n’a pas suffit. Le problème n’a pourtant pas disparu et je ne peux qu’adresser mes meilleurs vœux de réussite aux futures présidences qui auront à régler cette question européenne. Monsieur le Président, Ce n’est pas sans une certaine émotion que je me trouve ici pour une dernière fois, en tant que représentant de la Présidence finlandaise, au Parlement européen siégeant en séance plénière. Je garde un excellent souvenir de notre bonne coopération avec le Parlement et je tiens une fois encore à vous remercier tous ici réunis pour le soutien que vous avez apporté aux efforts de la Finlande. Je pense que l’avenir de l’Europe est notre affaire à tous. Une Europe plus unie, où les barrières auront été volatilisées. Je me félicite tout particulièrement du résultat auquel nous sommes parvenus concernant l’élargissement de l’espace Schengen. C’est un de ces pas concrets qui font avancer les choses et que les citoyens attendent de nos les décideurs. Je voudrais une dernière fois vous exprimer ma chaleureuse reconnaissance pour notre excellente coopération. Die Ergebnisse der finnischen Präsidentschaft (Es gilt das gesprochene Wort) Sehr geehrter Herr Präsident Borrell,Werte Mitglieder des Europäischen Parlaments Ich habe heute noch einmal das Vergnügen, in meiner Eigenschaft als Präsident des Europäischen Rats zu und mit Ihnen zu sprechen. Der Europäische Rat der finnischen Präsidentschaft tagte am 14. und 15. Dezember in Brüssel. Ich werde im Folgenden auf einige Ergebnisse der Ratstagung eingehen. Und da sich die sechsmonatige finnische Ratspräsidentschaft ihrem Ende zuneigt, möchte ich Ihnen zugleich berichten, was Finnland in den letzten Monaten getan hat, um die Entwicklung der Union voranzubringen. Der Europäische Rat sprach letzten Donnerstag dem nun scheidenden Parlamentpräsidenten Borrell seinen Dank aus. Ich persönlich möchte diese Gelegenheit nutzen, ihm noch einmal für seinen bedeutenden Einsatz für Europa zu danken. Verehrter Herr Parlamentspräsident, es war ein Vergnügen, mit Ihnen zusammenzuarbeiten. Wir haben viele ordentliche Resultate erreicht; dafür möchte ich Ihnen herzlich danken. Wir wussten Ihre Arbeit sehr zu schätzen. Zugleich möchte ich auch dem Europäischen Parlament für seine Unterstützung und seine Anstrengungen danken. Wir haben gemeinsam Bedeutendes erreicht. Endlich ist das neue Chemikalien-Recht der Union, die Reach-Verordnung, unter Dach und Fach. Auf sie haben Verbraucher und Industrie lange warten müssen. Auch die Dienstleistungsrichtlinie haben wir zum Abschluss gebracht. Mit ihr wird der größte Dienstleistungsmarkt der Welt geschaffen. Das 7. Rahmenprogramm für Forschung wiederum festigt das Fundament für die europäische Wettbewerbsfähigkeit. Zu Beginn der finnischen Präsidentschaft merkte ich an, dass das Europäische Parlament immer mehr zu einem Ort werde, an dem auch schwierige Probleme angepackt und für sie solide europäische Lösungen gefunden werden. Das sehe ich auch heute noch so, und ich möchte dem Parlament denn auch für seine gute Zusammenarbeit danken und ihm meine Wertschätzung für seine Arbeit aussprechen. Wir sind auf dem Wege zu einem politischeren Europa, in dem das Parlament ein zentraler Akteur ist. Werte Parlamentarier! Die Hauptthemen des zurückliegenden Europäischen Rats umfassten die Erweiterungspolitik der Union, Fragen der Bereiche Justiz und Inneres sowie die Konsolidierung der Ergebnisse des informellen Gipfeltreffens in Lahti. Ihnen liegen die Schlussfolgerungen des Europäischen Rats vor, weshalb ich nicht im Detail auf sie eingehen werde. Stattdessen möchte ich Ihr Augenmerk auf einige wesentliche Richtungsentscheidungen lenken. Der Europäische Rat führte eine eingehende und umfassende Debatte über die Erweiterungspolitik, wie sie im Europäischen Rat vom Juni vereinbart wurde. Ich möchte hier noch einmal die Tatsache herausstreichen, dass die Erweiterungspolitik ein großer Erfolg gewesen ist. Die Union hat es geschafft, Europa zusammenzuführen, die Spaltung des Kalten Kriegs zu überwinden. Die Europäische Union ist heute eine stolze Gemeinschaft mit 25 Mitgliedern, und ab Anfang nächsten Jahres wird sie bereits 27 Mitglieder haben. Ich freue mich, Bulgarien und Rumänien in unserer europäischen Familie willkommen heißen zu dürfen. Der Beitritt der Türkei gehörte nicht zu den Tagesordnungspunkten des Europäischen Rats. Die erforderlich gewordenen Beschlüsse zum Beitrittsprozess der Türkei wurden kurz zuvor im Rat für Allgemeine Angelegenheiten und Außenbeziehungen gefasst. Die EU ist sehr wohl beschlussfähig. Finnland hat sich während seiner Präsidentschaft ernsthaft um eine Lösung bemüht, die zur Umsetzung des Zusatzprotokolls des Abkommens von Ankara und geführt und die Aufnahme eines direkten Handels mit Nordzypern ermöglicht hätte. Das ist uns nicht gelungen, und deshalb blieb uns nichts anderes übrig, als im Hinblick auf die Türkei Maßnahmen zu beschließen. Die Situation war eindeutig. Die Türkei hatte ihre Verpflichtungen nicht erfüllt, und das hatte Folgen. Ich möchte dennoch hervorheben, dass die Türkei ein Land ist, dessen Zukunft in der Europäischen Union liegt. Der türkische Beitrittsprozess ist während der finnischen Präsidentschaft nicht zum Stillstand gekommen und auch nicht auf ein Nebengleis geraten, von dem von vielen vorhergesagten Zusammenstoß ganz zu schweigen. Das Tempo des Beitrittsprozesses mag sich zwischendurch verlangsamen, aber die Endstation ist weiterhin die gleiche. Am Ende der Debatte im Europäischen Rat stand fest, dass die Union weiterhin für neue Mitglieder offen steht. Der Erweiterungsprozess dauert an, und Kandidatenländer, die die Bedingungen der Union erfüllen, können Mitglieder werden. Diese offene Mitgliedschaftsperspektive ist ein wesentlicher Faktor für die Stabilität in Europa, sie spornt unsere Nachbarn zu Reformen an, zum Beschreiten des europäischen Weges. Diesen Antrieb darf man ihnen nicht nehmen. Finnland hatte es sich als ein Ziel für seine Präsidentschaft gesetzt, dass die Erweiterungspolitik der Union offen bleibt und dass wir verdienten Anwärtern nicht die Tür versperren. Dieses Ziel haben wir erreicht. Unsere Zukunft liegt in einer zunehmend stärker werdenden, offenen Union. Auf dem Fundament der im Europäischen Rat geführten Diskussionen kann ich feststellen, dass die Mitgliedschaft der westlichen Balkanstaaten eine realistische Perspektive ist. Die Region hat eine Zukunft in der EU. Das ist für uns alle von fundamentaler Bedeutung. Aber auf der anderen Seite ist auch klar, dass die Union bei ihrer Erweiterungspolitik feste Regeln befolgen muss. Das Gegengewicht zur offenen Tür ist striktes Bestehen auf Einhaltung der Beitrittskonditionen. Auf dem Weg in die Union gibt es keine Abkürzung, sondern vor der Mitgliedschaft steht die Erfüllung aller Bedingungen. Es war von großer Bedeutung, dass es nicht zu einer Debatte über die Grenzen der Erweiterung kam. Für eine solche Debatte gibt es keinen Raum. Um die Union dürfen keine künstlichen Grenzen gezogen werden. Die angemessenen Grenzen verlaufen nicht auf der Karte, sondern in der Wertewelt. Das europäische Haus ist noch eine Baustelle. So tut sich in unserer näheren Nachbarschaft sich noch ein schwarzes Loch der Demokratie auf: Weißrussland. Einen europäischen Schandfleck. Solche dürfte es bei uns nicht mehr geben. Sehr geehrter Herr Präsident! Ich habe dem Europäischen Rat meine Einschätzung vom Stand des Verfassungsprozesses präsentiert. Während unserer Präsidentschaft haben wir systematisch mit allen Mitgliedsstaaten Gespräche über den Verfassungsvertrag geführt. Ich werde an dieser Stelle nicht auf die Standpunkte einzelner Länder eingehen, weil wir uns zu Vertraulichkeit verpflichtet haben, aber ich möchte Ihnen das Gesamtbild vermitteln, das der Ratspräsident anhand der Konsultationsrunde gewonnen hat. Zunächst einmal sei angemerkt, dass sich das Stimmungsklima im Laufe unserer Präsidentschaft verändert hat. Zu Beginn schlief man noch einen Dornröschenschlaf, und es war keine Bereitschaft vorhanden, sich aktiv mit der Verfassungsfrage auseinanderzusetzen. Inzwischen hat in den Mitgliedsstaaten ein aktives Nachdenken über die Zukunft begonnen, und viele vertreten die Ansicht, dass der Verfassungsvertrag letzen Endes ein gut durchdachtes und gelungenes Ganzes war. Wir befinden uns jedoch in dem Dilemma, dass der Vertrag in jenen Mitgliedsstaaten, in denen er abgelehnt worden ist, nicht noch einmal in derselben Form vorgelegt werden kann, so ausbalanciert er alles in allem auch ist. Aber an dieser Balance zu rütteln brächte mehr Probleme als es lösen würde. Deshalb besteht ein breites Einvernehmen darüber, dass die Verhandlungen nicht noch einmal von vorm begonnen werden können, so, als existierte der jetzige Entwurf überhaupt nicht. Besonders die institutionalen Bestimmungen des Verfassungsvertrags sind das Ergebnis langer Beratungen und Überlegungen. Es wäre schwer, dieses Paket aufzuschnüren, ohne neue Probleme freizusetzen. Meine eigene Auffassung ist es, dass ein Zerstückeln des Vertrags nur eine Scheinlösung wäre. Wir können beispielsweise nicht Teil I von Teil III trennen. Die Bestimmung der Zuständigkeiten von Union und Mitgliedsstaaten setzt exakte Grenzziehungen voraus. Unter Teil II des Vertrags wiederum sind die für die Union wichtigen Grundwerte definiert, und ich sehe nicht, wie wir sie weglassen könnten. Bislang haben 16 Mitgliedsstaaten den Verfassungsvertrag ratifiziert, und nach Jahreswechsel, nach dem Beitritt von Bulgarien und Rumänien, sind wir schon 18. Der Verfassungsvertrag ist jedoch keine Frage, die sich durch zahlenmäßige Übermacht lösen ließe. Der Verfassungsvertrag tritt nicht in Kraft, solange er nicht von allen 27 Mitgliedsstaaten angenommen wird. Sinnvoll scheint es zu sein, eine Lösung vor den Wahlen zum Europäischen Parlament im Jahre 2009 und vor Einsetzung der neuen Kommission anzustreben. Tatsache ist jedenfalls, dass der Verfassungsvertrag zum jetzigen Zeitpunkt immer noch auf Eis liegt. Wir werden das Ruder bald an Deutschland abgeben, und von der deutschen Präsidentschaft erwarten wir auch Fortschritte in dieser schwierigen Frage. Aber zugleich ist es wichtig, in der europäischen Zusammenarbeit mit all den praktischen Instrumenten, die uns zur Verfügung stehen, Fortschritte anzustreben. Ein sehr gutes Beispiel sind die Bereiche Justiz und Inneres: Die Bürger erwartet von uns konkrete Maßnahmen zur Verbesserung von Sicherheit und Gerechtigkeit. Die justizielle und polizeiliche Zusammenarbeit leidet jedoch unter einem ernsten Problem, denn die Einstimmigkeitsbedingung verhindert echte Fortschritte in diesem für die Bürger wichtigen Feld der Zusammenarbeit. Die Bürger haben das Recht, bessere Zusammenarbeit zur Erhöhung der Sicherheit und zur Abwehr von Kriminalität zu verlangen. Zum gegenwärtigen Zeitpunkt werden jedoch Beschlüsse über Zusammenarbeit entweder verwässert oder aber sie kommen gar nicht zustande, wie wir es kürzlich wieder beim geplanten Rahmenbeschluss über die Überführung von Häftlingen erlebt haben. Die Einstimmigkeitsbedingung ist in den Bereichen Justiz und Inneres ein Pfropfen, der ein echtes Vorankommen blockiert. Aber wir besitzen ein Verfahren zur Verbesserung der Beschlussfassungsprozesse in den Bereichen Justiz und Inneres, und zwar Artikel 42 des Vertrags über die Europäische Union, die so genannte Brückenklausel, die es möglich macht, durch einstimmigen Beschluss zum Mehrheitsentscheid überzugehen. Finnland machte sich als Ratspräsident ernsthaft daran, diese Möglichkeit zu untersuchen, aber im September wurde beim Treffen der Justiz- und Innenminister im Tampere deutlich, dass sich eine Reihe von Mitgliedsländern dieser Lösung widersetzt. Dieser Weg ist uns mithin verschlossen. Aus diesem Grunde begrüße ich die Tatsache, dass der Europäische Rat trotz allem eine eindeutige Botschaft ausgesendet hat, der zufolge eine Verbesserung der Beschlussfassungsprozesse in den Bereichen Justiz und Inneres nach den im Verfassungsvertrag dargelegten Grundsätzen, also durch Übergang zur Beschlussfassung mit qualifizierter Mehrheit, ein wichtiges Anliegen ist. Dies ist ein bedeutender Durchbruch, mit dem wir zufrieden sein können. Die künftigen Ratspräsidenten müssen diese Vorgabe berücksichtigen. Zu diesem Thema möchte ich noch Folgendes hinzufügen: Wenn ich die Vollmacht hätte, irgendetwas an der Union zu ändern, dann würde ich heute und jetzt im Lichte meiner Erfahrungen als Ratspräsident eine erhebliche Ausweitung der Beschlussfassung mit qualifizierter Mehrheit verfügen. Denn das wäre der mit Abstand wirksamste, gerechteste und beste Weg, zu tragfähigen Beschlüssen zu kommen. Vom Standpunkt des gemeineuropäischen Interesses ist die Einstimmigkeitsbedingung in allen anderen als den allerkritischsten Fragen äußerst kontraproduktiv. Der Europäische Rat setzte sich eingehend mit der Migrationspolitik der Union auseinander. Wir alle erinnern uns mit einem Gefühl der Solidarität an jene Probleme, mit denen die mediterranen Mitgliedsstaaten im zurückliegenden Sommer konfrontiert waren. Finnland nahm sich als Ratspräsident aktiv der Herausforderungen durch die illegale Einwanderung an, und über diesen Sachkomplex wurde schon im Oktober beim informellen Gipfeltreffen in Lahti debattiert. Jetzt, beim Europäischen Rat vom Dezember, vereinbarten wir einen Gesamtansatz zur Migrationsfrage, zur legalen wie zur illegalen Einwanderung, und zugleich stellten wir fest, dass es sich bei der Migration um ein höchst komplexes Phänomen handelt. Bei der Migration geht es nicht vor allem oder gar ausschließlich um eine bessere Überwachung der Grenzen. Ebenso wichtig sind die Entwicklung in den Herkunfts- und Transitländern der Migration sowie eine gut durchdachte Migrationspolitik, die Europa schon allen wegen seiner alternden Bevölkerung dringend benötigt. Europa ist keine Insel. Der Europäische Rat bekräftige auch die wichtigen Ergebnisse des informellen Gipfeltreffens von Lahti. Wir alle sind uns einig, dass Europa eine zielstrebigere Innovationspolitik benötigt. Wir werden unseren derzeitigen Wohlstand nicht halten können, wenn wir es nicht schaffen, wettbewerbsfähig zu bleiben und durch Aufbau von Kompetenzen unsere zukünftigen Erfolgschancen zu untermauern. Die finnische Präsidentschaft hat die Innovationspolitik in den Mittelpunkt der Wettbewerbspolitik gestellt. Die Innovationsförderung muss ein integraler Bestandteil der europäischen Wettbewerbsstrategie sein. Nun, da das Fundament gelegt ist, erwarten wir vom Europäischen Rat des Frühjahres, dass er vorwärtsgerichtete innovationspolitische Richtlinien formuliert. Wesentlich für die Gewährleistung eines nachhaltigen Wirtschaftswachstums und für die Wettbewerbsfähigkeit der Union ist es auch, das wir uns auf gemeinsame energiepolitische Ziele einigen und uns für eine wirklich globale Zusammenarbeit zur Beherrschung des Klimawandels einsetzen. Diese Themen waren während der finnischen Ratspräsidentschaft Gegenstand wachsendes Interesses. Zugleich gehörten sie zu den zentralen Themen der Gespräche, die wir im zurückliegenden Herbst mit Russland, den Vereinigten Staaten und unseren asiatischen Partnern führten. Die Schlussfolgerungen des Europäischen Rats zu den Energie- und Klimaangelegenheiten sind ein Zeichen für eine bessere und konsequentere Herangehensweise. Sie steckten den Weg bis zum nächsten Europäischen Rat ab, bei dem diese Themen im Vordergrund stehen werden. Verehrte Mitglieder des Parlaments! Am Freitag wurde ich von der Presse mit direkter Kritik bedacht: Dieser Europäische Rat sei langweilig gewesen, gar der laueste aller Zeiten, mit Beschlüssen, die jeder Dramatik entbehrten, und ohne im letzten Augenblick, in später Nachtstunde, errungene Lösungen. Falls es langweilig ist, wenn Beschlüsse gefasst werden und diese systematisch und planmäßig zustande kommen, dann bin ich eben ein langweiliger Typ – und darauf ich bin sogar stolz. Europa benötigt konkrete Ergebnisse, kein künstlich inszeniertes politisches Drama. Ich selbst bin davon überzeugt, dass dieses Europa der Ergebnisse der beste Weg ist, die Union voranzubringen. Wir benötigen konkrete Lösungen, von denen unsere Bürger profitieren. Nur auf diesem Fundament können wir uns die Legitimität verschaffen, die wir für große Entscheidungen wie den Verfassungsvertrag benötigen. Verehrter Herr Präsident! Es sind noch 13 Tage bis zum Ende der finnischen Präsidentschaft. Selbstverständlich werden wird unsere Arbeit bis zur letzten Sekunde tun. Ein zentrales Thema der finnischen Präsidentschaft war die Festigung der Geschlossenheit der Union. Wir werden in der Welt keinen großen Eindruck machen können, wenn wir nach außen hin nicht geschlossener als bisher auftreten. In den Anfangstagen der finnischen Präsidentschaft erlebten wir im Nahen Osten eine ernste Krise, die in einem kriegsartigen Konflikt im Libanon kulminierte. Ich kann mit Stolz feststellen, dass die EU einen festen und einheitlichen Standpunkt zur Libanonkrise bezog, entschlossen auf das Zustandekommen von angemessenen Resolutionen des UN-Sicherheitsrats hinwirkte und, was besonders wichtig ist, in der Lage war, militärische Truppen zu mobilisieren, mit deren Hilfe im Libanon eine ausreichend starke UN-Operation auf die Beine gestellt werden konnte. Der Sommer war eine echte Prüfung, aber die Union hat die Herausforderungen der Krise mit Bravour gemeistert. Ich möchte an dieser Stelle noch einmal allen Mitgliedsstaaten für die Unterstützung danken, die sie damals dem Ratspräsidenten zukommen ließen. Es ist sehr wichtig, dass die Union nach außen hin geschlossen und entschlossen auftritt und zum Erreichen ihrer Ziele von einem breiten Instrumentarium Gebrauch macht. Nach ihren letzten Erweiterungen ist die Union nach vielen Maßstäben ein führender Akteur in der Welt, und die Möglichkeiten, die hierin stecken, müssen wir voll ausschöpfen. Während unserer Präsidentschaft haben wir beispielsweise auch viel zur Verbesserung der Kohärenz der Entwicklungspolitik getan, was für einen bedeutenden globalen Akteur, wie die Union es ist, ein erstrangiges Anliegen darstellt. Zu den Prioritäten der finnischen Präsidentschaft gehörte es, die europäische Russlandpolitik auszubauen. Auch sie liefert uns ein gutes Beispiel für die konkrete Bedeutung, die einer kohärenten Politik zukommt. Bei unserem informellen Gipfeltreffen in Lahti führten wir ein nützliches Gespräch mit Russlands Präsident Putin, und die EU schaffte es, zu Russland mit einer Stimme zu sprechen. Es liegt auf der Hand, dass Russland für die EU ein wichtiger Partner ist – um das festzustellen, genügt schon ein Blick auf die Landkarte. Russland und die Union sind durch vielerlei Bande miteinander verbunden, aber ehrlicherweise muss auch gesagt werden, dass es in Russland eine Reihe von Entwicklungen gibt, die uns Sorgen machen. Ich bin nicht hundertprozentig überzeugt davon, dass Russland in die richtige Richtung marschiert. Wir würden uns von Russland ein überzeugendes Engagement für Demokratie, Rechtsstaat und Marktwirtschaft wünschen. Wir wollen nicht, dass die Russland sich in eine autoritäre Richtung entwickelt. Es ist unser gutes Recht, über die Entwicklung in Russland besorgt zu sein. Russland ist ein wichtiger Prüfstein für die Geschlossenheit der EU. Finnland hatte es sich zum Ziel gesetzt, ein Mandat für die die Aufnahme von Verhandlungen über ein neues, umfassendes Partnerschafts- und Kooperationsabkommen mit Russland zu erreichen. Das ist uns aus den bekannten Gründen bis zum heutigen Tage nicht gelungen. Ich meine, dass das angestrebte neue Abkommen ein treffliches Beispiel für eine der großen Herausforderungen liefert, mit denen die Union konfrontiert ist: Als wichtigste Basis für unsere Zusammenarbeit mit Russland benötigen wir ein solides gemeinschaftliches Vertragswerk, das auf Wertekonsens aufbaut und das ein tragfähiges Fundament für unseren Handel und unsere Energiekooperation abgibt. Falls ein gemeinschaftlicher Vertrag nicht zustande kommt, stehen wir vor einer unerfreulichen Alternative, einem Weg, der von Kurzsichtigkeit zeugen würde. Nämlich einer Vielzahl von bilateralen Verträgen, die Russland in die Lage versetzen würde, die Unionsmitglieder unterschiedlich zu behandeln. Die einen würden gute Verträge erhalten, die anderen schlechte, und manche könnten ganz ohne Vertrag ausgehen. So, wie es sich von selbst versteht, dass eine geschlossene EU für Russland ein sehr bedeutender Partner wäre, ist es auch klar, dass eine geschlossene Union mit Russland ein ordentliches Abkommen aushandeln könnte. Ich frage Sie: Wie vereinigt ist ein Europa, in dem wir miteinander darum konkurrieren, wer die besten Vertragskonditionen an Land zieht? Solch ein Zustand hat nichts mit europäischer Solidarität zu tun. Werte Parlamentarier! Am Anfang jeder Präsidentschaft stehen hochfliegende Ziele, aber die Realitäten des Lebens holen uns stets an den Boden der Tatsachen zurück. Finnland hat vieles erreicht, aber viele wesentliche Vorhaben sind unvollendet geblieben. Finnland hat sich ernsthaft um eine Lösung für die Reform der Arbeitszeitdirektive bemüht, und ich meine, wir sind einer solchen Lösung sehr nahe gewesen. Aber das hat nicht gereicht. Auf jeden Fall hat sich das Problem nicht in Luft aufgelöst, und ich wünsche den kommenden Ratspräsidenten besten Erfolg bei ihren Bemühungen um Lösung dieses europäischen Problems. Sehr geehrter Präsident, Mit ein wenig Wehmut nehme ich heute zum letzten Mal als Vertreter der finnischen Ratspräsidentschaft an einer Plenarsitzung des Europäischen Parlaments teil. Mir verbleiben sehr positive Erinnerungen an unsere Zusammenarbeit mit dem Parlament, und ich möchte ihnen allen noch einmal für die Unterstützung danken, die sie den finnischen Bestrebungen zuteil haben kommen lassen haben. Ich glaube, dass unsere Zukunft in einem vereinten Europa liegt. In einem zusammenwachsenden Europa ohne Grenzzäune. Besonders froh bin ich, dass wir im Hinblick auf die Ausweitung des Schengener Raums ein Ergebnis erreicht haben. Dies ist einer jener praktischen Fortschritte, die die Bürger von uns Entscheidern erwarten. Ich möchte dem Europäischen Parlament noch einmal herzlich für die hervorragende Zusammenarbeit danken. Suomen EU-puheenjohtajakauden tulokset (muutosvarauksin) Arvoisa puhemies Borrell,Arvoisat Euroopan parlamentin jäsenet, Minulla on tänään vielä kerran ilo keskustella kanssanne Eurooppa-neuvoston puheenjohtajan ominaisuudessa. Suomen puheenjohtajakauden Eurooppa-neuvosto pidettiin Brysselissä 14. ja 15. joulukuuta. Tarkoitukseni on kertoa teille kokouksemme tuloksista. Samalla Suomen kuusi kuukautta neuvoston puheenjohtajana on kohta päättymässä ja haluan kertoa teille mitä olemme kaudellamme tehneet yhteisen unionimme eteen. Annoimme viime torstaina Eurooppa-neuvostossa lämpimät kiitokset parlamentin puhemies Josep Borrellille hänen nyt jättäessään puhemiehen tehtävät. Haluan vielä tässä yhteydessä kiittää häntä merkittävästi työpanoksesta Euroopan hyväksi. Arvoisa puhemies Borrell, teidän kanssanne on ollut hyvä tehdä yhteistyötä. Olemme saaneet paljon hyviä tuloksia aikaan; tästä lämmin kiitos. Arvostamme työtänne. Haluan tässä samassa yhteydessä myös kiittää Euroopan parlamenttia kaikesta tuesta ja yhteisistä ponnisteluista. Olemme saaneet yhdessä merkittäviä tuloksia aikaan. Unionin kemikaalilainsäädäntö – Reach-asetus – on viimein saatu hyväksyttyä. Tätä lainsäädäntöä ovat odottaneet niin kuluttajat kuin teollisuus. Saimme aikaiseksi myös palveludirektiivin. Sillä luodaan maailman suurin palvelumarkkina. Tutkimuksen 7. puiteohjelma puolestaan rakentaa Euroopan kilpailukyvyn perustaa. Sanoin Suomen puheenjohtajakauden alussa, että Euroopan parlamentti on entistä selkeämmin se paikka, jossa vaikeisiinkin kokonaisuuksiin saadaan hyviä eurooppalaisia ratkaisuja. Olen vahvasti tämän näkemyksen takana ja haluan tänään lämpimästi kiittää parlamenttia hyvästä yhteistyöstä ja ilmaista arvostukseni parlamentin työlle. Olemme menossa kohti poliittisempaa Eurooppaa, jossa parlamentti on entistä keskeisempi toimija. Arvoisat parlamentin jäsenet, Joulukuun Eurooppa-neuvoston pääaiheet olivat unionin laajentumispolitiikka, oikeus- ja sisäasiat sekä Lahden epävirallisen huippukokouksen tulosten vahvistaminen. Eurooppa-neuvoston päätelmät ovat käytössänne, joten en ryhdy niitä selostamaan seikkaperäisesti, vaan haluan tuoda eteenne muutaman huomion olennaisista linjaratkaisuista. Eurooppa-neuvosto kävi perusteellisen ja laaja-alaisen keskustelun unionin laajentumispolitiikasta, kesäkuun Eurooppa-neuvoston toimeksiannon hengessä. Haluan tässä toistaa sen perusasian, että unionin laajentumispolitiikka on ollut suuri menestys. Unioni on kyennyt eheyttämään Euroopan, ylittämään kylmän sodan kahtiajaon. Euroopan unioni on tänä päivänä ylpeä 25 jäsenvaltion tiivis liitto ja vuoden alusta peräti 27 jäsenmaan unioni. On ilo toivottaa Bulgaria ja Romania osaksi yhteistä eurooppalaista perhettämme. Turkin jäsenyys ei ollut Eurooppa-neuvoston asialistalla. Sen liittymisprosessia koskevat päätökset tehtiin Eurooppa-neuvostoa edeltäneessä yleisten asioiden ja ulkosuhteiden neuvostossa. EU kykenee päätöksiin. Suomi pyrki puheenjohtajakaudellaan tosissaan löytämään ratkaisua, joka olisi johtanut Ankaran lisäpöytäkirjan toimeenpanoon ja suoraan kauppaan Pohjois-Kyproksen kanssa. Emme tässä onnistuneet ja sen takia meidän piti päättää Turkkia koskevista toimenpiteistä. Tämä oli selkeä tilanne. Turkki ei täyttänyt sitoumuksiaan ja siitä on seurauksia. Haluan kuitenkin korostaa sitä, että Turkki on maa, jonka tulevaisuus on Euroopan unionissa. Turkin liittymisprosessi ei pysähtynyt Suomen puheenjohtajakaudella, eikä se ajanut sivuraiteelle, puhumattakaan paljon povatusta yhteentörmäyksestä. Liittymisprosessin vauhti ehkä hidastui väliaikaisesti, mutta pääteasema on entinen. Eurooppa-neuvoston lopputulos on se, että unioni säilyy avoimena uusille jäsenille. Laajentuminen jatkuu, ja ne hakijat jotka täyttävät unionin vaativat ehdot, voivat tulla sen jäseniksi. Tämä avoin jäsenyysperspektiivi on olennainen Euroopan vakaudelle, se kannustaa naapurimaitamme uudistuksiin, eurooppalaiselle tielle. Tätä kannustinta heiltä ei pidä viedä. Suomi asetti tavoitteekseen neuvoston puheenjohtajana, että unionin laajentumispolitiikka säilyy avoimena, emme sulje ovia ansiokkailta hakijoilta. Tässä onnistuimme. Tulevaisuutemme on vahvistuva ja avoin unioni. Eurooppa-neuvoston keskustelujen perusteella voimme korostaa, että Länsi-Balkanin liittymisperspektiivi on todellinen. Alueella on selkeä tulevaisuus EU:ssa. Tämä on meille olennaista. Samalla on selvää, että unionin laajentumispolitiikkaa pitää hoitaa linjakkaasti. Avoimen oven vastapainona on tiukka ehdollisuus. Unionin jäsenyyteen ei ole oikoteitä, vaan jäsenyys seuraa jäsenyysvaatimusten täyttämisestä. Oli tärkeää, että keskustelua unionin laajentumisen rajoista ei käyty, sille ei ole paikkaa. Unionille ei pidä asettaa keinotekoisia rajoja. Oikeat rajamme eivät ole kartalla vaan arvoissa. Euroopan rakennustyö on yhä kesken – läheisessä naapurustossamme on esimerkiksi Valko-Venäjän kaltainen demokratian musta aukko. Eurooppalainen häpeäpilkku. Näitä ei Euroopassa enää saisi olla. Arvoisa puhemies, Annoin Eurooppa-neuvostolle arvion perustuslakisopimuksen tilasta. Olemme puheenjohtajakaudellamme käyneet järjestelmällisen keskustelun kaikkien jäsenmaiden kanssa perutuslakisopimuksesta. En ryhdy selostamaan yksittäisten jäsenmaiden kantoja – tähän luottamuksellisuuteen olemme sitoutuneet – mutta haluan kertoa teille sen kokonaiskuvan, joka konsultaatiokierroksemme perusteella on puheenjohtajamaalle muodostunut. Ensinnäkin on todettava, että ilmapiiri on muuttunut puheenjohtajakautemme aikana. Sen alussa nukuttiin vielä ruususen unta ja perustuslakisopimusta ei haluttu aktiivisesti pohtia. Nyt jäsenmaissa on käynnistynyt aktiivinen mietintä tulevaisuudesta, ja monella on se näkemys, että perustuslakisopimus oli itse asiassa hyvin harkittu ja onnistunut kokonaisuus. Olemme kuitenkin siinä dilemmassa, että sitä ei voi sopimuksen hylänneille jäsenmaille tarjota kirjaimellisesti samankaltaisessa muodossa uudelleen, mutta se on silti kokonaisuutena tasapainoinen. Tämän tasapainon horjuttaminen tuo enemmän ongelmia, kuin se ratkaisisi. Siksi on olemassa laaja yhteisymmärrys, että neuvotteluja ei voi aloittaa uudelleen, ikään kuin sopimusta ei olisi. Erityisesti perustuslakisopimuksen institutionaaliset määräykset ovat pitkän neuvottelun ja harkinnan tulosta. Niitä on vaikea avata aiheuttamatta uusia ongelmia. Samalla haluan todeta henkilökohtaisena näkemyksenäni sen tosiasian, että sopimuksen pilkkominen on vain ja ainoastaan näennäisratkaisu. Emme voi esimerkiksi erottaa I-osiota III-osiosta. Unionin ja jäsenmaiden toimivalta edellyttää täsmällistä rajausta. Perustuslakisopimuksen II-osassa taas on määritelty unionille olennaiset perusarvot, enkä ymmärrä miksi ne pitäisi unohtaa. Tällä hetkellä 16 jäsenmaata on ratifioinut perustuslakisopimuksen ja vuoden vaihteesta – Bulgarian ja Romanian jäsenyyden myötä – meitä on 18. Tämä on kuitenkin kysymys, jota joukkovoima ei ratkaise. Perustuslakisopimus ei tule voimaan ellei 27 jäsenmaata sitä hyväksy. Näyttää siltä, että on luontevaa pyrkiä ratkaisuun ennen vuoden 2009 Euroopan parlamentin vaaleja ja uutta komissiota. Tänä päivänä on kuitenkin tosiasia, että perustuslakisopimus on yhä jäissä. Luovutamme kohta viestikapulan Saksalle, jonka puheenjohtajakaudelta odotamme edistystä tässä vaikeassa kysymyksessä. Mutta samalla on tärkeää edetä eurooppalaisessa yhteistyössä kaikilla niillä käytännön keinoilla, jotka meillä on käytössämme. Oikeus- ja sisäasiat on yksi erinomainen esimerkki. Kansalaiset odottavat konkreettisia toimia turvallisuuden ja oikeudenmukaisuuden parantamiseksi. Oikeus- ja sisäasioita vaivaa vakava ongelma. Yksimielisyysvaatimus poliisi- ja rikosasioissa estää aidon edistymisen yhteistyössä. Yhteistyössä, joka on kansalaisille tärkeää. Kansalaisilla on oikeus odottaa parempaa yhteistoimintaa turvallisuuden edistämisessä ja rikollisuuden torjumisessa. Tänä päivänä yhteistyötä koskevat päätökset kuitenkin joko vesittyvät tai niitä ei kyetä tekemään, kuten näimme äskettäin vankien siirtoa koskien. Yksimielisyysvaatimus on oikeus- ja sisäasioiden tulppa, joka estää aidon eteenpäinmenon. Meillä on kuitenkin menetelmä oikeus- ja sisäasioiden päätöksenteon tehostamiseksi, perussopimuksen artikla 42, eli ns. passerelle, jonka mukaan yksimielisesti voisimme päättää siirtymisestä määräenemmistöpäätöksentekoon. Suomi lähti puheenjohtajana vilpittömästi selvittämään tätä mahdollisuutta, mutta oikeus- ja sisäministereiden kokouksessa syyskuussa Tampereella kävi selväksi, että moni jäsenmaa vastustaa tätä. Tämä etenemistie on meiltä suljettu. Siksi olen tyytyväinen, että tästä kaikesta huolimatta Eurooppa-neuvosto antoi yksiselitteisen viestin, että oikeus- ja sisäasioiden päätöksenteon tehostaminen on tärkeää, perustuslakisopimuksessa ilmastuin periaattein, eli määräenemmistöön siirtymällä. Tämä on merkittävä asenteellinen läpimurto, johon voimme olla tyytyväisiä. Tätä ratkaisua tulevien puheenjohtajien on kunnioitettava. Tässä yhteydessä haluan sanoa sen, että jos yhden asian voisin unionissa ylipäänsä muuttaa, puheenjohtajan kokemuksen turvin – tässä ja nyt – niin lisäisin tuntuvasti määräenemmistöpäätöksentekoa. Se on ehdottomasti tehokkain, oikeudenmukaisin ja paras tapa päästä hyviin päätöksiin. Yksimielisyysvaatimus on kohtuuton yleiseurooppalaisten etujen kannalta kaikissa muissa kuin aivan välttämättömissä kysymyksissä. Eurooppa-neuvosto käsitteli perusteellisesti unionin maahanmuuttopolitiikkaa. Muistamme kaikki solidaarisuuden hengessä ne ongelmat, joihin välimerelliset jäsenmaamme joutuivat kesällä. Suomi otti puheenjohtajana laittoman maahanmuuton asettamat haasteet aktiivisesti hoidettavakseen, ja asiasta keskusteltiin jo Lahden epävirallisessa huippukokouksessa lokakuussa. Nyt joulukuun Eurooppa-neuvostossa sovimme kokonaisvaltaisesta lähestymistavasta maahanmuuttoon, sekä lailliseen että laittomaan, ja totesimme ilmiön monialaisuuden. Maahanmuutto ei ole ensisijassa ja ainoastaan parempaa rajavalvontaa, vaan yhtä lailla olennaisia ovat kehitys maahanmuuton lähtömaissa, kauttakulku ja hallittu maahanmuuttopolitiikka, jota Eurooppa kipeästi tarvitsee oman vanhenevan väestönsä takia. Eurooppa ei ole mikään eristynyt saareke. Eurooppa-neuvosto vahvisti myös Lahden epävirallisen huippukokouksen tärkeät tulokset. Olemme yksimielisiä siitä, että Eurooppa tarvitsee määrätietoisempaa innovaatiopolitiikkaa. Emme kykene säilyttämään nykyistä hyvinvointiamme ellemme ole aidosti kilpailukykyisiä myös tulevaisuudessa ja pohjusta menestystämme osaamiselle. Suomen puheenjohtajakausi on merkinnyt sitä, että innovaatiot on otettu kilpailukykypolitiikan keskiöön, ja innovaatioiden edistämisen on oltava olennainen osa EU:n kilpailukykystrategiaa. Pohjatyön tultua nyt tehtyä odotamme kevään Eurooppa-neuvostolta eteenpäin katsovia linjauksia innovaatiopolitiikassa. Unionin talouskasvun kestävyyden ja kilpailukykymme kannalta olennaista on myös se, miten onnistumme sopimaan yhteisistä energiapolitiikan tavoitteista ja miten kykenemme luomaan laajaa maailmanlaajuista yhteistyötä ilmastonmuutoksen hallitsemiseksi. Nämä teemat ovat olleet Suomen puheenjohtajakaudella kasvavan huomiomme kohteina. Samalla ne ovat olleet kuluvan syksyn aikana tärkeimpien yhteistyöalueiden joukossa, kun olemme keskustelleet niin Venäjän, Yhdysvaltojen kuin aasialaisten kumppaneidemme kanssa. Eurooppa-neuvoston päätelmät energia- ja ilmastoasioissa ovat osoitus entistä paremmasta johdonmukaisesta etenemisestä, kun ne viitoittavat unionille tietä kohti Saksan kauden keväthuippukokousta, jossa nämä teemat ovat pääasioita. Arvoisat parlamentin jäsenet, Sain perjantaina toimittajilta suoraa palautetta: tämä Eurooppa-neuvosto oli heistä ikävystyttävä, kaikkien aikojen tylsin, päätöksiä ilman dramatiikkaa ja yön selässä tehtyjä viime hetken ratkaisuja. Jos tylsyys on sitä, että päätöksiä tehdään ja ne syntyvät järjestelmällisesti ja aikataulussa, niin voin sanoa, että olen tylsä, ja ylpeä siitä. Eurooppa tarvitsee konkreettisia tuloksia, ei keinotekoista poliittista draamaa. Olen itse vakuuttunut siitä, että juuri tämä tulosten Eurooppa on paras tapa viedä unionia eteenpäin. Tarvitsemme konkreettisia kansalaisia hyödyntäviä ratkaisuja. Vain tälle perustalle voimme rakentaa sen legitimiteetin, jolle perustuslakisopimuksen kaltaiset isot ratkaisut voidaan rakentaa. Arvoisa puhemies, Suomen puheenjohtajakautta on jäljellä 13 päivää. Hoidamme tietenkin tehtäväämme viimeiseen hetkeen. Suomen puheenjohtajakauden yksi keskeinen teema on ollut unionin yhtenäisyyden vahvistaminen. Emme pärjää maailmassa ellemme kykene entistä yhtenäisempään toimintaan ulkosuhteissamme. Suomen puheenjohtajakauden alkupäivinä koimme Lähi-idässä vakavan kriisin, joka huipentui vakavana sodankaltaisena tilanteena Libanonissa. Voin ylpeydellä todeta, että EU muodosti vahvan ja yhtenäisen kannan Libanonin kriisiin, toimi päättäväisesti YK:n turvaneuvostossa asianmukaisten päätöslauselmien aikaansaamiseksi ja mikä olennaisinta, kykeni mobilisoimaan sotilasvoimia, jotka ratkaisivat riittävän vahvan YK-operaation onnistumisen Libanonissa. Libanonin kesä oli vaativa koetus, mutta unioni suoriutui kriisistä erittäin kiitettävästi. Haluan tässä toistaa kiitokseni kaikille jäsenmaille siitä tuesta, jonka puheenjohtaja sai asian ratkaisemisessa. On olennaista, että meillä on unioni, joka on ulkosuhteissaan yhtenäinen ja päättäväinen ja kykenee käyttämään laajaa keinovalikoimaansa paremman maailman edistämiseksi. Unioni on laajentumistensa jälkeen eturivin toimija maailmassa monella mittarilla ja tämä tilanne pitää hyödyntää täysimääräisesti. Olemme puheenjohtajakaudellamme tehneet myös paljon esimerkiksi kehityspolitiikan koherenssin parantamiseksi, mikä on EU:n kaltaiselle merkittävälle globaalille toimijalle ensiarvoisen olennainen kysymys. Suomi asetti yhdeksi painopisteekseen unionin Venäjä-politiikan vahvistamisen. Tässäkin näemme hyvin, mitä konkreettista merkitystä yhtenäisellä politiikalla on. Lahden epävirallisessa huippukokouksessa meillä oli hyvä keskustelu Venäjän presidentti Putinin kanssa, ja EU kykeni esittämään yhtenäisen viestin Venäjälle. On selvää, että Venäjä on EU:lle tärkeä kumppani. Vilkaisu karttaan riittää tämän tosiasian havainnollistamiseksi. Venäjä on EU:lle tärkeä, olemme sidottuja toisiimme monipuolisin sitein, mutta samalla on rehellisesti sanottava, että monet Venäjän kehityspiirteet huolestuttavat meitä. En ole vakuuttunut siitä, että Venäjä kulkee oikeaan suuntaan. Tarvitsemme määrätietoisempaa sitoutumista demokratiaan, oikeusvaltioon ja markkinatalouteen. Emme halua, että Venäjä kulkee autoritaariseen suuntaan. Meillä on täysi oikeus olla Venäjän kehityksestä huolestuneita. Venäjä on olennainen EU:n yhtenäisyyden koetinkivi. Suomi olisi halunnut aikaansaada yhteisymmärryksen neuvottelujen aloittamisesta Venäjän kanssa solmittavasta uudesta ja kokonaisvaltaisesta sopimuksesta. Tätä yhteisymmärrystä emme ole tähän päivään mennessä saaneet aikaan, tunnetuista syistä. Mielestäni uusi sopimus osoittaa oivallisesti sen, mikä ongelma meillä on käsillämme – tarvitsemme yhteisen ja vahvan sopimuksen, joka sisältää yhteistyömme tärkeimmän perustan, arvot ja antaa kestävän pohjan kaupalle ja energiayhteistyölle. Jos yhtenäistä sopimusta ei saada, on valitettavana ja lyhytnäköisenä kehityssuuntana kahdenvälisten sopimusten verkosto, jossa Venäjä voi kohdella EU:n jäsenmaita eriarvoisesti. Toiset saavat hyviä sopimuksia, toiset huonoja, jotkut saattavat jäädä ilman. Samalla, kun on itsestään selvää, että EU on yhtenäisenä niin merkittävä kumppani Venäjälle, että se kykenee neuvottelemaan yhtenäisenä kunnollisen sopimuksen. Mitä yhtenäistä Eurooppaa se on, jos kilpailemme keskenämme siitä kuka saa parhaat ehdot. Tämä ei ole eurooppalaista solidaarisuutta. Arvoisat parlamentin jäsenet, Puheenjohtajakaudet alkavat suurin tavoittein, mutta elävä elämä palauttaa meidät kaikki maan kamaralle. Olemme saavuttaneet paljon, mutta moni olennainen asia jäi meiltä kesken. Suomi pyrki tosissaan ratkaisuun työaikadirektiivin uudistamisesta ja uskon, että pääsimme varsin lähelle. Se ei kuitenkaan riittänyt. Ongelma ei kuitenkaan ole kadonnut, ja toivon tuleville puheenjohtajille parasta menestystä tämän eurooppalaisen kysymyksen ratkaisemisessa. Arvoisa puhemies, Olen haikein mielin viimeistä kertaa parlamentin täysistunnossa Suomen puheenjohtajuuden edustajana. Minulla on erinomaiset muistot hyvästä yhteistyöstä parlamentin kanssa ja haluan kiittää teitä kaikkia siitä tuesta, jonka olette antaneet Suomen pyrkimyksille. Uskon, että Euroopan tulevaisuus on yhteinen. Yhtenäisempi Eurooppa, jossa raja-aidat häipyvät. Olen erityisen iloinen siitä, että saimme aikaan tuloksen Schengen-alueen laajentamisesta. Tämä on sitä käytännön eteenpäin menoa, jota kansalaiset odottavat meiltä päättäjiltä. Vielä kerran, haluan lausua Euroopan parlamentille lämpimät kiitokseni erinomaisesta yhteistyöstä. Back

Retour à navigation

Finland’s EU Presidency : Work programme

The operational programme of the Council for 2006 was drawn up by the holder of the Council Presidencies for 2006, Finland and Austria, on the basis of the multiannual programme for 2004-06. The operational programme for 2006 sets out the main objectives for work of the Council in 2006.

Jahresprogramm des Rates für 2006, vorgelegt vom künftigen österreichischen und vom künftigen finnischen Vorsit

Tulevien puheenjohtajavaltioiden Itävallan ja Suomen laatima neuvoston toimintaohjelma vuodeksi 2006

Rådets verksamhetsprogram för 2006 från de kommande österrikiska och finländska ordförandeskapen

Operační program Rady pro rok 2006, předložený nastupujícím rakouským a finským předsednictvím

Rådets arbejdsprogram for 2006 forelagt af det kommende østrigske og det kommende finske formandskab

Nõukogu 2006. aasta tegevuskava, mille esitavad järgmised eesistujariigid Austria ja Soome

Επιχειρησιακό πρόγραμμα του Συμβουλίου για το 2006 το οποίο υποβάλλουν οι προσεχείς Προεδρίες – αυστριακή και φινλανδική.

Programa operativo del Consejo para 2006, presentado por Austria y Finlandia, que ocuparán las próximas Presidencias

Programma operativo del Consiglio per il 2006 presentato dalle future presidenze austriaca e finlandese

Padomes darbības programma 2006. gadam, ko iesniegušas nākamās prezidentvalstis Austrija un Somija

2006 m. Tarybos metinė veiklos programa, kurią pateikė pirmininkausiančios valstybės narės Austrija ir Suomija

A Tanács 2006. évi, a soron következő osztrák és finn elnökség által benyújtott operatív programja

Programm Operattiv tal-Kunsill għall-2006 sottomess mill-Presidenza Awstrijaka u Finlandiża li jmiss

Werkprogramma van de Raad voor 2006 van het Oostenrijkse en het Finse voorzitterschap

Program działania Rady na 2006 r. przedstawiony przez Austrię i Finlandię sprawujące w tym roku Prezydencję

Programa Operacional do Conselho para 2006 apresentado pelas próximas Presidências Austríaca e Finlandesa

Pracovný program Rady na rok 2006, ktorý predkladá nadchádzajúce rakúske a fínske predsedníctvo

Operativni program Sveta za leto 2006, ki sta ga predložila avstrijsko in finsko predsedstvo

Back to navigation

Finland’s EU Presidency : 6th Euro-Mediterranean Ministerial Conference on Industry in Rhodes on 21-22 September

Press release, General Affairs and External Relations, Economic and Financial Affairs, Competitiveness (Internal market, Industry and Research), Employment, Social Policy, Health and Consumer Affairs

12 Sep 2006, 13:50 en fr fi

Up to twenty-five Ministers responsible for industry in 37 EU and Mediterranean countries will meet in Rhodes, Greece, on 21-22 September 2006. Representatives of industrial organisations and various research institutes will also be present. The challenges of globalisation faced by companies in the EU and the Mediterranean countries will be the umbrella theme for the sixth Euromed Conference of Ministers responsible for Industry.The purpose of the Conference is to exchange opinions on the new European neighbourhood policy and its opportunities for Euro-Mediterranean co-operation, to discuss ways of increasing investment in the Mediterranean region and to decide on new initiatives aimed at enhancing co-operation between the EU and its Mediterranean Partners. The morning session on 22 September will be about globalisation and the textile industry and will be chaired by Mr Mauri Pekkarinen, Minister of Trade and Industry of Finland, the country currently holding the EU Presidency. The afternoon session, chaired by Dimitris Sioufas, Minister of Development of Greece, will focus on innovations and investments. The Conference of Ministers responsible for Industry is held every two years, on the present occasion in co-operation with Greece and during Finland’s EU Presidency. It is expected to be attended by around 200 guests.The Euro-Mediterranean Conference of Ministers of Foreign Affairs, held in Barcelona in 1995, marked the starting point of the Euro-Mediterranean Partnership, i.e. the so-called Barcelona Process, comprising the current 25 EU countries, nine Mediterranean countries (Algeria, Egypt, Israel, Jordan, Lebanon, Morocco, Syria, Tunisia and Turkey) and the Palestinian Authority. One of the key objectives of the partnership is to create a free-trade Euro-Mediterranean area by 2010.Media Media representatives are welcome to attend the following sections of the Conference: Opening Session at 7 pm on 21 September (Palace of the Grand Master)Introductory remarks by Minister Pekkarinen and Minister Sioufas at 9:30 am on 22 September (Rodos Palace Hotel, Jupiter Room) Press conference at 5 pm on 22 September (Rodos Palace Hotel, Salon des Roses Room).Accreditation Journalists can obtain accreditation for the Conference by submitting their contact details to Peggy Papakosta, Special Adviser to the Minister, by e-mail at papakosta@ypan.gr or by phoning +30210697 4740 or +30 6972 259877. Further informationMinistry of Trade and Industry, Finland: Reima Sutinen, Senior Adviser, tel. +358 50325 8719Riina Nevamäki, Special Adviser to the Minister, tel. +358 40705 2593Antti Riivari, Counsellor, Special Advisers, tel. +358 50563 5129 European Commission: http://europa.eu.int/comm/external_relations/euromed Jusqu’à vingt-cinq ministres de l’Industrie des pays européens et méditerranéens se réuniront à Rhodes les 21 et 22 septembre 2006 avec la présence de représentants des organisations patronales de l’industrie et des instituts de recherche. Cette sixième conférence des ministres responsables de l’Industrie sera centrée sur les défis de la mondialisation pour les entreprises européennes et méditerranéennes. La conférence a pour objectif de permettre un échange de vues sur la nouvelle politique de voisinage de l’Union européenne et sur les perspectives qu’elle ouvre pour la coopération euro-méditerranéenne. Il est également prévu de discuter des possibilités d’augmenter les investissements dans la région méditerranéenne et de décider de nouvelles initiatives en vue de l’intensification de la coopération entre l’UE et la région méditerranéenne. Le 22 septembre, la séance du matin sera consacrée à la mondialisation et à l’industrie textile sous la direction de M. Mauri Pekkarinen, ministre finlandais du Commerce et de l’Industrie, représentant la Présidence de l’UE. La séance de l’après-midi portera sur l’innovation et l’investissement et sera dirigée par M. Dimitris Sioufas, ministre grec du Développement.La conférence des ministres responsables de l’Industrie se tient tous les deux ans; cette fois-ci, elle est organisée sous la Présidence finlandaise, en coopération avec la Grèce. Les participants devraient être au nombre de 200.Le partenariat euro-méditerranéen, appelé le processus de Barcelone et comprenant les 25 États membres actuels, la Bulgarie et la Roumanie, neuf pays méditerranéens (l’Algérie, l’Égypte, Israël, la Jordanie, le Liban, le Maroc, la Syrie, la Tunisie, la Turquie) et l’Autorité palestinienne, a été lancé lors de la réunion des ministres des Affaires étrangères à Barcelone en 1995. L’un des objectifs prioritaires du partenariat est la création d’une zone de libre-échange entre l’Europe et la région méditerranéenne d’ici 2010.Médias Les représentants des médias sont cordialement invités à suivre les séances suivantes:Soirée d’ouverture le 21 septembre à 19 heures (Palace of the Grand Master)Discours d’ouverture de M. Pekkarinen et de M. Sioufas le 22 septembre à 9h30 (Rodos Palace Hotel, Jupiter Room) Conférence de presse le 22 septembre à 17 heures (Rodos Palace Hotel, Salon des Roses Room)Accréditation Les représentants des médias sont priés d’adresser leurs demandes d’accréditation avec leurs coordonnées à Mme Peggy Papakosta, conseillère spéciale du Ministre, par courriel à l’adresse papakosta@ypan.gr ou par téléphone au numéro +302106974740 ou +306972259877.Renseignements complémentaires M. Reima Sutinen, inspecteur principal, tél. +358503258719Mme Riina Nevamäki, conseillère technique, tél. +358407052593M. Antti Riivari, conseiller, tél. +358505635129Commission européenne: http://europa.eu.int/comm/external_relations/euromed EU:n ja Välimeren maiden 37 teollisuusministeristä 25kokoontuu Rhodokselle, Kreikkaan 21.-22.9.2006. Paikalla on lisäksi mm. teollisuuden etujärjestöjen ja eri tutkimuslaitosten edustajia. Kuudennen Euromed -teollisuusministerikokouksen kattoteema on globalisaation haasteet EU-maiden ja Välimeren maiden yrityksille. Kokouksen tarkoituksena on mielipiteiden vaihtaminen uudesta Euroopan naapuruuspolitiikasta ja sen tarjoamista mahdollisuuksista Euro-Välimeri -yhteistyölle. Tavoitteena on lisäksi keskustella tavoista lisätä investointeja Välimeren alueelle sekä päättää uusista aloitteista, joilla lisätään EU:n ja Välimeren alueen yhteistyötä.Kokouksessa keskustellaan aamupäivällä 22.9. globalisaatiosta ja tekstiiliteollisuudesta EU-puheenjohtajamaan kauppa- ja teollisuusministeri Mauri Pekkarisen johdolla. Iltapäivällä taas keskitytään innovaatioihin ja investointeihin Kreikan kehitysministeri Dimitris Sioufaksen johdolla. Teollisuusministerikokous järjestetään kahden vuoden välein, tällä kertaa Suomen EU-puheenjohtajakaudella ja yhdessä Kreikan kanssa. Kokousvieraita odotetaan saapuvan n. 200.Nykyisten 25 EU-maan, Bulgarian ja Romanian, yhdeksän Välimeren maan (Algeria, Egypti, Israel, Jordania, Libanon, Marokko, Syyria, Tunisia, Turkki) sekä Palestiinalaishallinnon muodostama Euro-Välimeri -kumppanuus, ns. Barcelonan prosessi, sai alkunsa 1995 pidetyssä Barcelonan ulkoministerikokouksessa. Yksi kumppanuuden keskeisistä tavoitteista on EU:n ja Välimeren alueen kattavan vapaakauppa-alueen luominen vuoteen 2010 mennessä. Medialle Tiedotusvälineiden edustajat ovat lämpimästi tervetulleita seuraaviin kokouksen osioihin:Avajaisilta 21.9. klo 19 (Palace of the Grand Master)Ministeri Pekkarisen ja ministeri Sioufaksen avauspuheenvuorot 22.9. klo 9.30 (Rodos Palace Hotel, Jupiter Room) tiedotustilaisuus 22.9. klo 17.00 (Rodos Palace Hotel, Salon des Roses Room)Akkreditoituminen Toimittajat voivat akkreditoitua kokoukseen ilmoittamalla yhteystietonsa ministeri Sioufaksen erityisavustajalle Peggy Papakostalle sähköpostitse papakosta@ypan.gr tai puhelimitse +30210697 4740 tai +30 6972 259877.Lisätiedot ylitarkastaja Reima Sutinen, puh. 050325 8719erityisavustaja Riina Nevamäki, puh. 040705 2593neuvotteleva virkamies Antti Riivari, puh. 050563 5129Euroopan komissio: http://europa.eu.int/comm/external_relations/euromed Back

Back to navigation

Finland’s EU Presidency : Epävirallinen kolmikantainen sosiaalihuippukokous Lahdessa 20. lokakuuta

Press release, Employment, Social Policy, Health and Consumer Affairs

11 Oct 2006, 16:11 en fr de fi sv

Finland, the current holder of the EU Presidency, in cooperation with the European Commission, will organise, an Informal Tripartite Social Summit in Lahti on Friday, 20 October. The meeting will be chaired by the Prime Minister of Finland, Matti Vanhanen, and President of the European Commission, José Manuel Barroso. The meeting will discuss ways of improving the quality of working life and labour market efficiency in Europe characterised by tightening competition and ageing population. The meeting focuses on the management of change through ”flexicurity” – flexibility and security on the labour market. Among those attending the Informal Social Summit will be Finnish Minister of Labour, Tarja Filatov, and Finnish Minister of Social Affairs and Health, Tuula Haatainen, and, from the next two Presidency countries, German Vice Chancellor, Franz Müntefering, and Portuguese Prime Minister, Jose Socrates. The social-partner delegations will be led by the President of the Confederation of European Business (UNICE), Ernest-Antoine Seillière and the President of the European Trade Union Confederation (ETUC), Cándido Méndez, and ETUC General Secretary, John Monks. Vladimir Spidla, European Commissioner for Employment, Social Affairs and Equal Opportunities will also attend the meeting. In March 2006, the European Council invited the Commission, jointly with Member States and social partners, to explore the development of a set of common principles on flexicurity. The Social Summit in Lahti will be the first high-level meeting on the issue. The objective is to examine how to improve synergies between labour legislation, working life, education and social protection systems in ways that meet the needs of both employees and employers. In efforts to establish a balance between security and flexibility, particular attention will be devoted to developing the productivity and quality of work. The meeting will also discuss which social-partner measures and policies are best conducted at national level and which merit further work at the Union level. During Finland’s Presidency, the European Commission is still to submit new communications on demographic changes in Europe, ways to reconcile work and family life and a Green Paper on the future of labour legislation. The legislative proposal aimed at amending the Working Time Directive is the most important project concerning working life during the Finnish Presidency. The Informal Tripartite Social Summit precedes the Informal Meeting of EU Heads of State or Government in Lahti on Friday. The Social Summit will also provide a platform for the social partners to convey their views on the issues for discussion at the leaders’ meeting. A background memorandum has been prepared by the Presidency and the Commission for the purposes of the Social Summit. Further information: Jari Luoto, State Secretary for EU Affairs, tel. +358 9 1602 2180 and Eeva Aittoniemi, Counsellor, EU Affairs, tel. +358 9 1602 2152, Government Secretariat for EU Affairs and Sanna Kangasharju, Deputy Head of Information, Government Communications Unit, tel. +358 9 1602 2175 or +358 40 731 9915 La Présidence finlandaise de l’UE organise, vendredi 20 octobre à Lahti, en collaboration avec la Commission européenne, un sommet social informel tripartite. Le sommet sera présidé par le Premier ministre finlandais, Matti Vanhanen, et par le président de la Commission européenne, José Manuel Barroso. Au cours de ce sommet, les discussions porteront sur l’amélioration du fonctionnement de la vie professionnelle et du marché du travail dans une Europe où la concurrence ne cesse de s’intensifier et le vieillissement démographique. Le thème central porte sur la gestion des changements en Europe à l’aide de la flexibilité et de la sécurité (« flexicurité »). Participeront à ce sommet social la ministre finlandaise du Travail, Tarja Filatov et sa collègue aux Affaires sociales et de la santé, Tuula Haatainen ainsi que les représentants des deux présidences suivantes, le Vice-chancelier allemand Franz Müntefering et le Premier ministre portugais, José Socrates. Les délégations des partenaires sociaux sont dirigées par Ernest-Antoine Seillière, président de l’Union des confédérations de l’industrie et des employeurs d’Europe (Unice), Cándido Méndez, président de la Confédération européenne des syndicats (CES) et le secrétaire général Jonh Monks. Prend également part au sommet le commissaire européen à l’emploi, aux affaires sociales et à l’égalité des chances, Vladimìr Špidla. En mars 2006, le Conseil européen a chargé la Commission européenne d’étudier, en collaboration avec les pays membres de l’UE et les partenaires sociaux, les principes de la flexicurité. Le sommet social informel de Lahti est la première rencontre de haut niveau à traiter ce sujet. L’objectif est de réfléchir au moyen de développer la synergie entre la législation du travail, la vie active, les systèmes de formation et la sécurité sociale de manière à répondre aux besoins des employeurs et des employés. La recherche d’un équilibre conciliant flexibilité et sécurité doit mettre l’accent sur le développement simultané de la productivité et de la qualité du travail. Au cours du sommet, les discussions essaieront de définir quelles sont les mesures et lignes d’action que les partenaires sociaux jugent nécessaires d’engager au niveau national et quels sont les domaines où il y a intérêt à poursuivre le travail au niveau de l’Union. On attend de la part de la Commission européenne, pendant la Présidence finlandaise, de nouvelles communications portant, entre autres, sur les changements démographiques en Europe, la conciliation entre vie professionnelle et vie privée, ainsi qu’un livre vert sur l’avenir du droit du travail. Le projet le plus important de la Présidence finlandaise, relatif à la vie professionnelle, est l’initiative législative visant à modifier la directive sur le temps de travail. Le sommet social précédera la réunion informelle des chefs d’Etats et de gouvernement de l’UE qui se tiendra vendredi, à Lahti. Il offrira la possibilité aux partenaires sociaux de faire connaître leur point de vue sur les thèmes de la rencontre au sommet. Les discussions se baseront sur une note préparée par la Présidence de l’UE et la Commission. Pour en savoir plus, veuillez contacter : Jari Luoto, secrétaire d’État aux affaires européennes, tél. +358 9 1602 2180 et Eeva Aittoniemi, conseillère des Affaires européennes, tél. +358 9 1602 2152, Secrétariat aux affaires européennes du gouvernement ; Sanna Kangasharju, Chef adjoint de la Communication du gouvernement, tél. +358 9 1602 2175 ou +358 40 731 9915 Der EU-Ratspräsident Finnland veranstaltet in Zusammenarbeit mit der Europäischen Kommission am Freitag dem 20. Oktober in Lahti einen informellen dreigliedrigen Sozialgipfel. Den Vorsitz des Treffens führen der finnischen Ministerpräsident Matti Vanhanen sowie José Manuel Barroso, Vorsitzender der Europäischen Kommission. Das Treffen wird sich mit Verbesserungen des Arbeitslebens und des Funktionierens der Arbeitsmärkte unter den Bedingungen zunehmenden Wettbewerbs und alternder Bevölkerung befassen. Zentrales Thema ist das Management der Veränderungen mit Hilfe von flexibler Sicherheit (»Flexicurity«). Den amtierenden Ratspräsidenten Finnland repräsentieren beim Sozialgipfel Arbeitsministerin Tarja Filatov und die Ministerin für Soziales und Gesundheit Tuula Haatainen, die beiden folgenden Ratspräsidenten, Deutschland und Portugal, werden von Vizekanzler Franz Müntefering und Ministerpräsident José Socrates vertreten. Die Delegationen der Sozialpartner werden von Ernest Antoine Seillière, Präsident der Union der Industrie- und Arbeitgeberverbände Europas (UNICE), sowie von Cándido Méndez und John Monks, Präsident bzw. Generalsekretär des Europäischen Gewerkschaftsbunds (ETUC) geleitet. Außerdem wird das für Arbeit, Soziales und Gleichstellung verantwortliche Mitglied der Europäischen Kommission Vladimir Spidla anwesen sein. Im März 2006 beauftragte der Europäische Rat die Europäische Kommission, zusammen mit den Mitgliedsstaaten der Union und den Sozialpartnern gemeinsame Grundsätze zum Thema »Flexicurity« zu erarbeiten. Der Sozialgipfel in Lahti ist das erste Treffen auf hoher Ebene, das sich auf dieses Thema fokussiert. Während des Treffens soll erörtert werden, wie sich Arbeitsrecht, Arbeitsleben, Ausbildungssysteme und sozialer Sicherheit synergetisch in einer Weise weiterentwickeln lassen, die sowohl den Bedürfnissen der Arbeitnehmer als auch denen der Arbeitgeber entgegenkommt. Bei der Suche nach einer Balance zwischen Sicherheit und Flexibilität gilt besonderes Augenmerk der gleichzeitigen Entwicklung von Arbeitsproduktivität und Arbeitsqualität. Bei dem Treffen wird auch die Frage diskutiert, welche Maßnahmen und Aktionen von Seiten der Sozialpartner auf nationalem Ebene notwendig werden und welches die Bereiche sind, in denen die Union einen sinnvollen Beitrag leisten kann. Von der Europäischen Kommission werden in der zweiten Hälfte der finnischen Ratspräsidentschaft neue Mitteilungen unter anderem zur demografischen Entwicklung in Europa, zur Vereinbarkeit von Arbeit und Familie sowie ein Grünbuch über die Zukunft des Arbeitsrechts erwartet. Das im Hinblick auf das Arbeitsleben wichtigste Projekte der finnischen Ratspräsidentschaft ist eine Gesetzesinitiative, die auf eine Änderung der Arbeitszeitrichtlinie abzielt. Der informelle Sozialgipfel geht dem ebenfalls am Freitag in Lahti stattfindenden informellen Treffen der europäischen Staats und Regierungschefs voraus. Er bietet den Sozialpartnern eine Gelegenheit, ihre Sichten zu den Themen des informellen Ratstreffens vorzutragen. Der Ratspräsident und die Kommission haben als gemeinsames Hintergrundpapier für den Sozialgipfel ein Memorandum ausgearbeitet. Weitere Information: Jari Luoto, Unterstaatssekretär für EU-Angelegenheiten, Sekretariat für die finnische EU-Präsidentschaft, Tel. +358 9 1602 2180 und Eeva Aittoniemi, Beraterin EU Angelegenheiten, Sekretariat für die finnische EU-Präsidentschaft, Tel. +358 9 1602 2152 sowie Sanna Kangasharju, Leitende Referentin, Information und Kommunikation, Referat für Regierungskommunikation, Tel. +358 9 1602 2175 oder +358 40 731 9915 EU-puheenjohtajamaa Suomi järjestää yhteistyössä Euroopan komission kanssa perjantaina 20. lokakuuta Lahdessa epävirallisen kolmikantaisen sosiaalihuippukokouksen. Kokouksen puheenjohtajina toimivat Suomen pääministeri Matti Vanhanen ja Euroopan komission puheenjohtaja José Manuel Barroso. Kokouksessa keskustellaan työelämän ja työmarkkinoiden toimivuuden parantamisesta kovenevan kilpailun ja ikääntyvän väestön Euroopassa. Keskeinen teema on muutosten hallinta joustavan turvan (”flexicurity”) avulla. Sosiaalihuippukokoukseen osallistuvat Suomesta työministeri Tarja Filatov ja sosiaali- ja terveysministeri Tuula Haatainen sekä tulevista puheenjohtajamaista Saksan varaliittokansleri Franz Müntefering ja Portugalin pääministeri José Socrates. Työmarkkinaosapuolten valtuuskuntia johtavat Euroopan teollisuuden ja työnantajain keskusjärjestön (Unice) puheenjohtaja Ernest Antoine Seillière ja Euroopan ammatillisen yhteisjärjestön (EAY) puheenjohtaja Cándido Méndez ja pääsihteeri John Monks. Lisäksi paikalla on työllisyys-, sosiaali- ja tasa-arvoasioista vastaava komission jäsen Vladimir Spidla. Maaliskuun 2006 Eurooppa-neuvosto antoi Euroopan komissiolle tehtäväksi kartoittaa yhdessä EU:n jäsenmaiden ja työmarkkinaosapuolten kanssa yhteisiä joustavan turvan periaatteita. Lahden sosiaalihuippukokous on ensimmäinen asiaan keskittyvä korkean tason kokous. Tarkoituksena on pohtia, miten työlainsäädännön, työelämän, koulutusjärjestelmien ja sosiaaliturvan yhteisvaikutusta voitaisiin kehittää tavalla, joka vastaisi sekä työntekijöiden että työnantajien tarpeita. Turvan ja jouston tasapainoa etsittäessä kiinnitetään huomiota työn tuottavuuden ja työn laadun samanaikaiseen kehittämiseen. Kokouksessa keskustellaan myös siitä, minkälaisia toimenpiteitä ja linjauksia tarvitaan työmarkkinaosapuolten välillä kansallisella tasolla ja missä puolestaan on hyötyä jatkotyöstä unionin tasolla. Euroopan komissiolta odotetaan myöhemmin Suomen puheenjohtajakaudella uusia tiedonantoja muun muassa Euroopan väestökehityksen muutoksista, työ- ja perhe-elämän yhteensovittamisesta sekä vihreää kirjaa työoikeuden tulevaisuudesta. Tärkein työelämää koskeva hanke Suomen puheenjohtajakaudella on työaikadirektiivin muutokseen tähtäävä lainsäädäntöaloite. Epävirallinen sosiaalihuippukokous edeltää perjantaina Lahdessa järjestettävää EU:n valtion- tai hallitusten päämiesten epävirallista tapaamista. Kokous antaa työmarkkinaosapuolille mahdollisuuden tuoda esille näkemyksiään päämiestapaamisen teemoista. Epävirallisen sosiaalihuippukokouksen tausta-aineistona on puheenjohtajamaan ja komission laatima taustamuistio. Lisätietoja: EU-asioiden valtiosihteeri Jari Luoto, p. (09) 1602 2180 ja EU-erityisasiantuntija Eeva Aittoniemi, p. (09) 1602 2152, valtioneuvoston EU-sihteeristö sekä apulaistiedotuspäällikkö Sanna Kangasharju, valtioneuvoston viestintäyksikkö, p. (09) 1602 2175 tai 040 731 9915 EU-ordförandelandet Finland arrangerar i samarbete med Europeiska kommissionen ett inofficiellt socialt trepartstoppmöte i Lahtis fredagen den 20 oktober. Finlands statsminister Matti Vanhanen och Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso är ordförande för mötet. Mötet dryftar hur arbetslivet och arbetsmarknaden kan förbättras i ett Europa präglat av en allt hårdare konkurrens och en åldrande befolkning. Huvudtemat är hanteringen av förändringar med hjälp av flexibel säkerhet (”flexicurity”). I det sociala toppmötet deltar Finlands arbetsminister Tarja Filatov, Finlands social- och hälsovårdsminister Tuula Haatainen samt från de kommande ordförandeländerna Tysklands vice förbundskansler Franz Müntefering och Portugals premiärminister José Socrates. Den europeiska industri- och arbetsgivarorganisationen UNICE:s ordförande Ernest Antoine Seillière och den Europeiska fackliga samorganisationen EFS:s ordförande Cándido Méndez och generalsekreterare John Monks leder arbetsmarknadsparternas delegationer. Dessutom deltar kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter Vladimir Spidla. Europeiska rådet i mars 2006 gav Europeiska kommissionen i uppgift att tillsammans med EU:s medlemsländer och arbetsmarknadsparterna kartlägga gemensamma principer för flexibel säkerhet. Det sociala toppmötet i Lahtis är det första mötet på hög nivå som koncentrerar sig på detta. Avsikten är att dryfta hur synergin inom arbetslagstiftningen, arbetslivet, utbildningssystemen och den sociala tryggheten kan utvecklas på ett sätt som motsvarar både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov. Vid sökandet av balans mellan säkerhet och flexibilitet fäster man uppmärksamhet vid en samtidig utveckling av arbetets produktivitet och kvalitet. Mötet dryftar också i vilka fall åtgärder och linjedragningar mellan arbetsmarknadsparterna behövs på nationell nivå och i vilka fall de bäst kan genomföras på unionsnivå. Europeiska kommissionen har för avsikt att senare under Finlands ordförandeskap ge nya meddelanden om bl.a. förändringar i befolkningsutvecklingen i Europa, samordningen av arbete och familjeliv samt om grönboken om arbetsrättens utveckling. Det viktigaste projekt under Finlands ordförandeskap som gäller arbetslivet är ett lagstiftningsinitiativ som syftar till ändringar i arbetstidsdirektivet. Det inofficiella sociala toppmötet föregår det inofficiella mötet för EU:s stats- och regeringschefer, som arrangeras i Lahtis på fredagen. Mötet erbjuder arbetsmarknadsparter en möjlighet att komma med egna synpunkter om temana för stats- och regeringschefernas möte. En bakgrundspromemoria som ordförandelandet och kommissionen har utarbetat utgör bakgrundsmaterial för det inofficiella sociala toppmötet. Ytterligare information: statssekreteraren för EU-ärenden Jari Luoto, tfn (09) 1602 2180, och specialsakkunnig i EU-ärenden Eeva Aittoniemi, tfn (09) 1602 2152, statsrådets EU-sekretariat, samt biträdande informationschef Sanna Kangasharju, statsrådets kommunikationsenhet, tfn (09) 1602 2175 eller 040 731 9915 Back

Back to navigation

Finland’s EU Presidency : Puheenjohtajavaltion Euroopan unionin puolesta antama julkilausuma sananvapaudesta Iranissa

CFSP statement, General Affairs and External Relations

27 Jul 2006, 12:06 en fr fi sv

The European Union expresses its serious concern about the deteriorating situation with regard to the freedom of expression and the status of human rights defenders in Iran. The EU calls on Iran to implement fully its international human rights obligations, notably those contained in the International Covenant on Civil and Political Rights, which provides that everyone shall have the right to freedom of expression, and the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, which guarantees the right to form and join trade unions.  Notwithstanding these international obligations, the EU has noted with concern a number of recent cases where human rights defenders, including lawyers and labour protesters, have been detained or sentenced to lengthy prison terms as a result of the peaceful exercise of their rights.

According to information received, Mr Abdolfattah Soltani, a prominent human rights lawyer, was sentenced to five years in prison and five years of deprivation of civil rights on the grounds of revealing classified information and publicizing anti-regime propaganda. This sentence was taken by a penal revolutionary tribunal, behind closed doors. The EU only recognizes the judiciary decisions taken after a fair and public trial conducted by an impartial and independent tribunal established by law. Mr Ali-Akbar Mousavi Khoeini, a former member of the Majlis, was arrested during a demonstration in support of women´s rights on 12 June, and continues to be in solitary confinement and reportedly without proper access to legal representation and in poor health. Two lawyers Farshid Yadollahi and Omid Behrouzi who acted in human rights relevant cases on behalf of Sufis in Qom, have now themselves received sentences to one year in prison, 74 strokes of the lash and fines. In addition, the EU has received information on the recent arrests of nine labour protesters in Tehran in the context of a peaceful demonstration for allegedly disturbing public order. The EU calls on Iran to refrain from punishing individuals for peacefully exercising their rights as guaranteed in international human rights conventions, including the right to freedom of expression.

The Acceding Countries Bulgaria and Romania, the Candidate Countries Turkey, Croatia* and the former Yugoslav Republic of Macedonia*, the Countries of the Stabilisation and Association Process and potential candidates Albania, Bosnia and Herzegovina, Serbia, and the EFTA countries Iceland, Liechtenstein and Norway, members of the European Economic Area, as well as Ukraine and the Republic of Moldova align themselves with this declaration.

* Croatia and the former Yugoslav Republic of Macedonia continue to be part of the Stabilisation and Association Process.

L’Union européenne se déclare vivement préoccupée par la détérioration de la situation en ce qui concerne la liberté d’expression et le sort des défenseurs des droits de l’homme en Iran. L’UE demande à l’Iran de respecter pleinement ses obligations internationales en matière de droits de l’homme, en particulier celles qui figurent dans le Pacte international relatif aux droits civils et politiques, en vertu duquel toute personne a droit à la liberté d’expression, et dans le Pacte international relatif aux droits économiques, sociaux et culturels, qui garantit le droit de former un syndicat et de s’y affilier. L’UE a pris connaissance avec préoccupation de plusieurs cas récents où, malgré ces obligations internationales, des défenseurs des droits de l’homme – et notamment des avocats et des personnes dénonçant des atteintes aux droits des travailleurs – ont été arrêtés ou condamnés à de longues peines d’emprisonnement après avoir exercé leurs droits de manière pacifique.

Selon les informations reçues, M. Abdolfattah Soltani, un éminent avocat spécialiste des droits de l’homme, a été condamné à cinq ans de prison et cinq ans d’interdiction de droits civils parce qu’il aurait divulgué des informations classifiées et diffusé de la propagande hostile au régime. Cette peine a été prononcée à huis clos par un tribunal révolutionnaire pénal. L’UE ne reconnaît que les décisions judiciaires rendues au terme d’un procès équitable et public mené par un tribunal impartial et indépendant établi par la loi. M. Ali Akbar Mousavi Khoeini, ancien membre du Majlis, a été arrêté le 12 juin lors d’une manifestation en faveur des droits des femmes; maintenu au secret, il n’aurait pas accès aux services d’un avocat et serait en mauvaise santé. Deux avocats, Farshid Yadollahi et Omid Behrouzi, qui sont intervenus dans des affaires importantes de droits de l’homme au nom des soufis de Qom, ont maintenant été condamnés eux-mêmes à un an de prison, à 74 coups de fouet et à des amendes. En outre, l’UE a reçu des informations sur l’arrestation récente à Téhéran, dans le cadre d’une manifestation pacifique, de neuf personnes dénonçant des atteintes aux droits des travailleurs, qui auraient troublé l’ordre public. L’UE invite l’Iran à s’abstenir de punir des personnes qui ont exercé de manière pacifique des droits garantis par les conventions internationales sur les droits de l’homme, et notamment le droit à la liberté d’expression.

La Bulgarie et la Roumanie, pays en voie d’adhésion, la Turquie, la Croatie* et l’ancienne République yougoslave de Macédoine*, pays candidats, l’Albanie, la Bosnie-Herzégovine,  la Serbie, pays du processus de stabilisation et d’association et candidats potentiels, l’Islande, le Liechtenstein et la Norvège, pays de l’AELE membres de l’Espace économique européen, ainsi que l’Ukraine et la République de Moldavie, se rallient à la présente déclaration.

* La Croatie et l’ancienne République yougoslave de Macédoine continuent à participer au processus de stabilisation et d’association.

Euroopan unioni ilmaisee vakavan huolensa tilanteen huonontumisesta Iranissa sananvapauden ja ihmisoikeuksien puolustajien aseman osalta. EU kehottaa Irania panemaan täysimääräisesti täytäntöön kansainväliset ihmisoikeusvelvoitteensa, erityisesti kansalaisoikeuksia ja poliittisia oikeuksia koskevaan kansainväliseen yleissopimukseen sisältyvät velvoitteet, joiden mukaan jokaisella on oikeus sananvapauteen, sekä taloudellisia, sosiaalisia ja sivistyksellisiä oikeuksia koskevaan kansainväliseen yleissopimukseen sisältyvät velvoitteet, joissa taataan ammatillinen yhdistymisvapaus. Näistä kansainvälisistä velvoitteista huolimatta EU on pannut huolestuneena merkille useita viimeaikaisia tapauksia, joissa ihmisoikeuksien puolustajia, myös lakimiehiä ja työoikeuksien puolustajia, on pidätetty tai tuomittu pitkiin vankeusrangaistuksiin oikeuksiensa rauhanomaisen harjoittamisen takia.

Saatujen tietojen mukaan Abdolfattah Soltani, huomattava ihmisoikeusasianajaja, on tuomittu viideksi vuodeksi vankeuteen ja viideksi vuodeksi menettämään kansalaisoikeutensa sillä perusteella, että hän on paljastanut salaisiksi luokiteltuja tietoja ja julkaissut hallituksenvastaista propagandaa. Tämän tuomion antoi suljettujen ovien takana kokoontunut rikosasioita käsittelevä vallankumoustuomioistuin. EU tunnustaa ainoastaan sellaiset tuomiot, jotka on annettu lain mukaan perustetussa puolueettomassa ja riippumattomassa tuomioistuimessa käydyn oikeudenmukaisen ja julkisen oikeudenkäynnin jälkeen. Entinen parlamentin (Majlis) jäsen Ali-Akbar Mousavi Khoeini pidätettiin naisten oikeuksien tukemiseksi järjestetyn mielenosoituksen aikana 12. kesäkuuta, ja hän on edelleen eristyksissä ja saatujen tietojen mukaan vailla asianmukaista mahdollisuutta oikeudelliseen edustukseen, ja hänen terveydentilansa on heikko. Kaksi asianajajaa, Farshid Yadollahi ja Omid Behrouzi, jotka työskentelivät ihmisoikeuksia koskevissa asioissa sufien puolesta Qomissa, ovat nyt itse saaneet yhden vuoden vankilatuomion, 74 ruoskaniskua ja sakkoja. Lisäksi EU on saanut tietoja viimeaikaisesta yhdeksän työoikeuksien puolustajan pidätyksestä Teheranissa rauhanomaisen mielenosoituksen yhteydessä, koska he väitteiden mukaan häiritsivät yleistä järjestystä. EU kehottaa Irania pidättymään yksittäisten henkilöiden rankaisemisesta, kun nämä rauhanomaisesti käyttävät kansainvälisissä ihmisoikeusyleissopimuksissa taattuja oikeuksiaan, myös sananvapauttaan.

Liittyvät valtiot Bulgaria ja Romania, jäsenehdokasvaltiot Turkki, Kroatia* ja entinen Jugoslavian tasavalta Makedonia*, vakautus- ja assosiaatioprosessiin osallistuvat valtiot ja mahdolliset jäsenehdokkaat Albania, Bosnia ja Hertsegovina,  Serbia, Euroopan talousalueeseen kuuluvat EFTA-maat Islanti, Liechtenstein ja Norja sekä Ukraina ja Moldovan tasavalta yhtyvät tähän julkilausumaan.* Kroatia ja entinen Jugoslavian tasavalta Makedonia kuuluvat edelleen vakautus- ja assosiaatioprosessin piiriin. Pressmeddelande 262/200627.7.2006Europeiska unionen uttrycker sin allvarliga oro över den försämrade situationen för yttrandefriheten och människorättsförsvararnas ställning i Iran. EU uppmanar Iran att fullgöra sina skyldigheter när det gäller de mänskliga rättigheterna, särskilt de som ingår i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som föreskriver att var och en skall ha rätt till yttrandefrihet, och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som garanterar rätten att bilda fackföreningar och att bli medlem i dessa. Trots dessa internationella skyldigheter har EU med oro noterat ett antal nyligen inträffade fall där människorättsförsvarare, inklusive advokater och demonstranter för arbetstagares rättigheter, gripits eller dömts till långvariga fängelsestraff som en följd av att de fredligt utövat sina rättigheter.

Enligt information som mottagits har Abdolfattah Soltani, en framstående advokat inom området mänskliga rättigheter, dömts till ett femårigt fängelsestraff och fem års förlust av sina medborgerliga rättigheter på grund av att han avslöjat hemlig information och offentliggjort regimkritisk propaganda. Domen avkunnades av en revolutionär brottsdomstol bakom stängda dörrar. EU erkänner bara rättsliga avgöranden efter en rättvis och offentlig rättegång som genomförs av en oavhängig och oberoende domstol inrättad enligt lag. Ali Akbar Mousavi Khoeiniha, en tidigare medlem av Majlis, greps under en demonstration till stöd för kvinnors rättigheter den 12 juni och sitter fortfarande isolerad och, enligt rapporter, utan riktig tillgång till rättsligt biträde och med dålig hälsa. Två advokater Farshid Yadollahi och Omid Behrouzi, som arbetade med MR fall för Sufis i Qom, har nu själva dömts till ett år i fängelse, 74 piskrapp och böter. EU har dessutom fått information om att nio demonstranter för arbetstagares rättigheter nyligen gripits i Teheran i samband med en fredlig demonstration för att de påståtts ha stört allmän ordning. EU uppmanar Iran att upphöra med bestraffning av enskilda personer som fredligt utövar sina rättigheter som de garanteras i internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter, inklusive rätten till yttrandefrihet.

De anslutande länderna Bulgarien och Rumänien, kandidatländerna Turkiet och Kroatien* och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien*, de potentiella kandidatländerna i stabiliserings  och associeringsprocessen Albanien, Bosnien och Hercegovina, samt Serbien, Efta  och EES länderna Island, Liechtenstein och Norge liksom Ukraina och Republiken Moldavien ansluter sig till detta uttalande.* Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien omfattas även fortsättningsvis av stabiliserings  och associeringsprocessen. 

Finland’s EU Presidency : Declaration by the Presidency on behalf of the European Union on the death of Akbar Mohammadi

CFSP statement, General Affairs and External Relations

24 Aug 2006, 11:00 en fr fi sv

The European Union is gravely concerned about the situation of the Iranian human rights defenders after the reported death on 31 July of a student activist Mr. Akbar Mohammadi. Allegedly Mr. Mohammadi’s death was a result of a hunger strike while in custody in Evin prison serving his fifteen year sentence.

Mr. Mohammadi had been detained since 1999 for his participation in peaceful student demonstrations. Information received implies that the trial of Mr. Mohammadi was characterized by severe deficiencies. There have also been allegations concerning his inappropriate treatment while in custody.

The circumstances concerning the death of Mr. Mohammadi are also unclear. The EU questions whether Mr. Mohammadi was provided with proper medical care while in hunger strike. The EU asks the Iranian authorities to carry out an independent investigation on the death of Mr. Mohammadi.

The EU will monitor closely the situation of Mr. Manoucher Mohammadi, brother of Mr. Akbar Mohammadi, as well as all other detained Iranian student activists. 

The EU expresses grave concern regarding the harsh treatment of dissidents, opposition leaders, student activists and all human rights defenders in Iranian prisons.

The EU also calls on the Iranian Government to respect its obligations under all its international commitments.

The Acceding Countries Bulgaria and Romania, the Candidate Countries Turkey, Croatia* and the former Yugoslav Republic of Macedonia*, the Countries of the Stabilisation and Association Process and potential candidates Albania, Bosnia and Herzegovina, Montenegro, Serbia, and the EFTA countries Iceland, Liechtenstein and Norway, members of the European Economic Area, as well as Ukraine and the Republic of Moldova align themselves with this declaration.

* Croatia and the former Yugoslav Republic of Macedonia continue to be part of the Stabilisation and Association Process.

L’Union européenne est vivement préoccupée par la situation des défenseurs iraniens des droits de l’homme après l’annonce de la mort, survenue le 31 juillet, du militant Akbar Mohammadi. M. Mohammadi serait décédé des suites d’une grève de la faim alors qu’il purgeait une peine de quinze ans à la prison d’Evin.

M. Mohammadi était incarcéré depuis 1999 pour avoir participé à des manifestations pacifiques d’étudiants. Selon les informations reçues, le procès de M. Mohammadi a été caractérisé par de graves irrégularités. Il a également été fait état des mauvais traitements qu’il aurait subis pendant sa détention.

Les circonstances de la mort de M. Mohammadi sont également obscures. L’UE se demande si M. Mohammadi a reçu des soins médicaux appropriés pendant sa grève de la faim. L’UE demande aux autorités iraniennes de diligenter une enquête indépendante sur la mort de M. Mohammadi.

L’UE suivra de près la situation de M. Manoucher Mohammadi, frère de M. Akbar Mohammadi, ainsi que celle de tous les autres militants étudiants iraniens actuellement emprisonnés.

L’UE se déclare extrêmement préoccupée par la dureté des traitements infligés aux dissidents, aux dirigeants de l’opposition, aux militants étudiants et à tous les défenseurs des droits de l’homme détenus dans des prisons iraniennes.

L’UE appelle également le gouvernement iranien à respecter les obligations qui lui incombent au titre de l’ensemble de ses engagements internationaux.

La Bulgarie et la Roumanie, pays en voie d’adhésion, la Turquie, la Croatie* et l’ancienne République yougoslave de Macédoine*, pays candidats, l’Albanie, la Bosnie-Herzégovine, le Monténégro et la Serbie, pays du processus de stabilisation et d’association et candidats potentiels, l’Islande, le Liechtenstein et la Norvège, pays de l’AELE membres de l’Espace économique européen, ainsi que l’Ukraine et la république de Moldavie, se rallient à la présente déclaration.

* La Croatie et l’ancienne République yougoslave de Macédoine continuent à participer au processus de stabilisation et d’association.

Euroopan unioni on syvästi huolestunut iranilaisten ihmisoikeuksien puolustajien tilanteesta 31. heinäkuuta tapahtuneeksi ilmoitetun opiskelija-aktivisti Akbar Mohammadin kuoleman jälkeen. Akbar Mohammadin kuoleman väitetään johtuneen nälkälakosta, johon Mohammadi oli ryhtynyt Evinin vankilassa, jossa hän kärsi viidentoista vuoden tuomiotaan.

Akbar Mohammadi oli ollut pidätettynä vuodesta 1999. Syynä oli hänen osallistumisensa rauhanomaisiin opiskelijamielenosoituksiin. Saatujen tietojen perusteella on pääteltävissä, että Mohammadin oikeudenkäyntiin liittyi vakavia epäkohtia. On myös väitetty, että hänen kohtelunsa vankeudessa ei ollut asianmukaista.

Myös Akbar Mohammadin kuolemaan liittyvät olosuhteet ovat epäselvät. Euroopan unionissa on herännyt kysymys, evättiinkö Mohammadilta asianmukainen lääketieteellinen hoito hänen nälkälakkonsa aikana. EU pyytää Iranin viranomaisia teettämään riippumattoman tutkimuksen Mohammadin kuolemasta.

EU seuraa tarkasti Akbar Mohammadin veljen Manoucher Mohammadin sekä kaikkien muiden pidätettyinä olevien iranilaisten opiskelija-aktivistien tilannetta.

EU ilmaisee olevansa syvästi huolestunut toisinajattelijoiden, oppositiojohtajien, opiskelija-aktivistien ja kaikkien ihmisoikeuksien puolustajien kovasta kohtelusta Iranin vankiloissa.

EU myös vetoaa Iranin hallitukseen, jotta se noudattaisi kaikkien kansainvälisten sitoumustensa mukaisia velvoitteitaan.

Liittyvät valtiot Bulgaria ja Romania, jäsenehdokasvaltiot Turkki, Kroatia* ja entinen Jugoslavian tasavalta Makedonia*, vakautus- ja assosiaatioprosessiin osallistuvat valtiot ja mahdolliset jäsenehdokkaat Albania, Bosnia ja Hertsegovina, Montenegro sekä Serbia, Euroopan talousalueeseen kuuluvat EFTA-maat Islanti, Liechtenstein ja Norja sekä Ukraina ja Moldovan tasavalta yhtyvät tähän julkilausumaan.

* Kroatia ja entinen Jugoslavian tasavalta Makedonia kuuluvat edelleen vakautus- ja assosiaatioprosessin piiriin.

Europeiska unionen är djupt oroad över situationen för de iranska människorättsförsvararna efter studentaktivisten Akbar Mohammadis rapporterade dödsfall den 31 juli. Enligt uppgift dog Akbar Mohammadi som ett resultat av en hungersstrejk medan han var fängslad i Evinfängelset, där han avtjänade sitt femtonåriga straff.

Akbar Mohammadi hade varit fängslad sedan 1999 på grund av sitt deltagande i fredliga studentdemonstrationer. De uppgifter som lämnats tyder på att Akbar Mohammadis rättegång karaktäriserades av allvarliga brister. Det förekommer även uppgifter om att han inte har behandlats korrekt under frihetsberövandet.

Omständigheterna kring Akbar Mohammadis död är också oklara. EU ifrågasätter om Akbar Mohammid fick adekvat läkarvård under hungerstrejken. EU ber de iranska myndigheterna att göra en oberoende utredning av Akbar Mohammadis död.

EU kommer att noga följa situationen för Akbar Mohammadis bror, Manoucher Mohammadi, liksom för alla andra fängslade iranska studentaktivister.

EU uttrycker sin djupa oro över den hårda behandlingen av dissidenter, oppositionsledare, studentaktivister och alla människorättsförsvarare i iranska fängelser. EU uppmanar också den iranska regeringen att respektera sina skyldigheter enligt alla dess internationella åtaganden.

De anslutande länderna Bulgarien och Rumänien, kandidatländerna Turkiet, Kroatien* och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien*, de potentiella kandidatländerna i stabiliserings- och associeringsprocessen Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro samt Serbien, Efta- och EES-länderna Island, Liechtenstein och Norge liksom Ukraina och Republiken Moldavien ansluter sig till detta uttalande.

* Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien omfattas även fortsättningsvis av stabiliserings- och associeringsprocessen.

Back

Back to navigation